– Jag var livrädd
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-13
Tacktalet en nervpärs när Persbrandt vann sin första Guldbagge
Att spela roller är en sak.
Att stå på scen som Mikael Persbrandt är värre. Guldbaggegalan fick honom att darra av nervositet.
– Jag var livrädd, säger han. Och jag glömde hälsa till barnen.
”Maria Larssons eviga ögonblick”, i regi av Jan Troell, kammade hem hela fem priser på gårdagens Guldbaggegala.
Och för Mikael Persbrandt, 45, innebar utmärkelsen för Årets manliga huvudroll den första gyllene baggen i karriären.
Efteråt är det en avslappnad och vänligt leende Mikael Persbrandt som svarar på frågor. Han beskriver sitt tacktal på scen som att ha ”huvudet i en rymdhjälm”.
Var det något du glömde säga?
– Ja. Jag vet att det låter tuttenuttigt, men jag glömde hälsa till barnen. Jag vet att något av dem var uppe och tittade.
Redan på galan visade Mikael Persbrandt att han var mycket glad över att vinna. Han har suttit igenom flera nomineringar utan att få en Guldbagge.
– Det är viktigt. Åtminstone är sådan här uppmuntran viktig för mig. Jag är glad och stolt och tycker det är på tiden, säger Mikael Persbrandt.
Och ler ljuvt.
Har du hunnit se de andra filmerna som var nominerade?
– Nej, tyvärr, jag har faktiskt inte det. Men jag ska. Jag ser ju att det har varit ett starkt svenskt filmår, och även dokumentärerna verkar intressanta.
”Det är ren magi”
Han hyllar regissören Jan Troell.
– Jan är en av filmens magiker. Det är ren magi det han kan skapa med filmmediet. Hans filmer
är en av anledningarna till att jag ville bli skådespelare.
Jan Troell valde att representera ”Maria Larssons eviga ögonblick” på Golden Globe-galan i Los Angeles.
– Jag tycker det var rätt beslut, säger Mikael Persbrandt. Filmen har internationella möjligheter och kan eventuellt få en Oscarsnominering.
Vad betyder den internationella uppmärksamheten för din del?
– Min agent blir glad. Det öppnar nya möjligheter. Jag tror både ”Himlens hjärta” och ”Maria Larssons eviga ögonblick” kan få distribution i USA.
När Nöjesbladet nådde Troell på telefon i morse var han på väg till flygplatsen i Los Angeles för resan hemåt.
– Jag är jätteglad för Guldbaggarna. Jag tyckte det var rätt att alla tre huvudskådespelarna fick pris. Naturligtvis hade jag gärna sett att Amanda Ooms också vunnit, men jag kan absolut inte klaga, sa han.
Ser du priserna som en tröst för den uteblivna pokalen i Golden Globe?
– Nej. Vi var ju faktiskt nominerade. Det var mycket starka filmer vi slogs emot.
– Det var märkligt att sitta där i går. Clint Eastwood satt i närheten, precis som Dustin Hoffman, Meryl Streep, Leonardo DiCaprio, Brad Pitt. Ingen av dem fick något pris. Jag var i gott sällskap (skratt).
Vad skulle du ha sagt i tacktalet på Guldbaggegalan?
– Jag skulle givetvis ha tackat alla som gjort det till en bra film. Särskilt glad är jag för Marias skull, som burit upp hela filmen, och för min frus skull. Utan henne skulle det inte ha blivit någon film alls.
Repetera på morgonen
Precis som för Troell blev det inget firande för Persbrandt i går kväll. Han åkte direkt från Guldbaggegalan för att hämta barnen.
– Jag ska börja repetera ”I väntan på Godot” med Thommy Berggren och Johan Rabeus tisdag morgon. Jag ska lägga mig och gå upp tidigt.
Han gör en konstpaus.
– Jag har firat tillräckligt i mitt liv.
Mikael Persbrandt ler sitt största buspojksleende.
Film |