”Buried” känns än

Teresa Tingbrand sammanfattar filmåret

helskärm

Jag hade levt utan Dennis Lehane. Ratat hans böcker som allt för hårdkokta för min smak. Fram till den där dagen i januari 2010.

Jag vände första bladet i ”Shutter Island”.Varje mening, varje stavelse VAR en film. Av Martin Scorsese. Lika självklart som att Dr. Cawley VAR Ben Kingsley.

Men när denna starka läsupplevelse väl nådde biograferna i Martys regi var det omöjligt att inte känna?... tomhet. Nästintill sorg. Peppen hade varit snudd på outhärdlig. Och hur snyggt och mästerligt utfört det än var kunde Scorseses lysande hantverk inte kompensera den förlorade mystiken och överraskningseffekten.

Exakt det motsatta inträffade med Cormac McCarthys ”Vägen”. Ännu en knivskarp berättelse som blev film i år. Men om romanen fäste som taggtråd i mellangärdet slogs jag nu halvt förlamad av John Hillcoats filmatisering av mänsklighetens sista dagar.

Trycket över bröstet varade fram till hösten.

Då drämde okände spanjoren Rodrigo Cortés till med Ryan Reynolds i en kista. I fenomenala ”Buried”. Levande begravd. Inte en scen ovan jord. 95 minuter ren och skär panikångest. Jag satt som förstelnad. Årets största filmöverraskning var här.

Och den känns fortfarande.

10 FILMUPPLEVELSER 2010

Buried

Lyckades med konststycket att skapa action i en liten trälåda. Say no more.

Vägen

Visuellt magnifik undergångsskildring. Och scenen i kannibalkällaren värker i magen än.

Shutter Island

Jodå, detta var ändå ett av årets snyggaste bioögonblick. Trots VM i Höga Förväntningar.

Malik El Djebena, i fängelsemästerverket En profet

Utan tvekan årets starkaste filmkaraktär. I en av årets starkaste filmer.

David Fincher + Aaron Sorkin = sant

Två genier slog huvudena ihop och fick ”The social networks” två biotimmar att kännas som en.

Crazy Heart

Jeff Bridges, jag älskar dig. Och (nästan) alla andra sorgliga gubbar med skägg som sjunger sorglig country.

Inception

Vacker sci-fi – men några väl utdragna actionscener kunde ha skippats.

Mr. Nobody

Förvirrande, men berörande, om en människans olika livsavgörande val.

Paranormal activity 2

Gjorde mig genuint rädd. Trots att inget hände.

George Clooney

Briljerade i finstämda ”Up in the air”. Dessutom var 70-tals-film-doftande ”The American” minsann inte alls så pjåkig.