En habil komedi utan extra knorr

Jan-Olov Andersson

till Hotell Gyllene Knorren – filmen

KOMEDI En fortsättning på senaste julkalendern och i förväg kändes det inte alls lika klockrent som när 2006 års kalender, ”LasseMajas detektivbyrå”, följdes av en långfilm.

Ett problem är ju att det inte uppstår så förfärligt mycket dramatik kring ett hotell som i stort sett saknar gäster.

Ett annat är att man aldrig riktigt förstått varför en så karismatisk kvinna som Ritva Rantanen (ljuvligt spelad av Maria Sid), fallit för, och stannat kvar hos, en sådan klantskalle som Roger Rantanen (ibland lite väl överspelad av Peter Engman).

Ett tredje är att man väl inte kan skratta hur länge och hur många gånger som helst åt en liten gris som busar och förstör.

Nu är i och för sig inte jag målgruppen. Av mina barn tyckte dottern (snart 11) att julkalendern var jättebra och sonen (nyss fyllda 12) att den var töntig.

Någon vidare utveckling från tv-avsnitten hittar då inte jag i filmen. Ritva är samma härligt bestämda rivjärn, Roger samma handlingsförlamade klant, barnen är gulliga och grisen ställer till det för dem.

Temperaturen stiger dock så fort handlingen flyttas till grannarna, familjen Grossman, som driver det lyxiga konkurrerande hotellet. Simon Norrthon och Karin Bergquist (i ännu högre grad) fångar perfekt – han med yviga gester, hon med lågmälda miner – överklassens förakt för alla som inte är som dem.

Intrigen kretsar kring en tävling i agility (banhoppning för hundar) som familjen Grossman anordnar. Allt är upplagt för att de själva ska kamma hem vinstsumman. De fjäskar hela tiden för domaren ( Stina Ekblad). Men så lyckas familjen Rantanen anmäla grisen Pyret till tävlingen?…

I en sidohandling dyker ett gäng fågelskådare upp, där ”Solsidan”-stjärnan Josephine Bornebusch är rolig, på ett helt annorlunda sätt.

Rent hantverksmässigt finns inget att anmärka på. Mikael Syrén kommer säkert att göra bättre filmer, när han får en mer innehållsrik soppa att koka långfilm på.

Godkänt, inte mer. Men vad vet jag? Sonen vägrade se filmen. Dottern tyckte den var mycket bättre än julkalendern.