Mycket är ändrat – men det finns suveräna scener

Filmatiseringen av ”Populärmusik från Vittula” är ingen klassiker som boken

Ingen svensk roman i modern tid har på så kort tid blivit en sådan framgång som ”Populärmusik från Vittula”. 800 000 sålda exemplar. Såld till 23 länder. Ändå hävdar jag att det inte alls var självklart att filma den. För

Mikael Niemis

vildsinta självbiografiska skröna är så full av galna idéer och ”magisk realism” att det hade krävts en hög Hollywoodbudget och ett geni som

Emir Kusturica

i toppform för att göra den fullständig rättvisa.

Reza Bagher har kommit mer än halvvägs, när han tacklat den här historien om två grabbars vänskap i 1960-talets Pajala.

Det handlar om kärleken till den nya pop- och rockvågen. Om den begynnande sexualiteten. Om utanförskapet i känslan av att varken vara svensk eller finne. Om att bli beskylld för att vara ”knapsu” (kärringaktig, fjollig) i en norrländsk machomiljö där männen hävdar sig genom att supa så mycket som möjligt och skaffa sig bredarslade kvinnor som föder många barn.

Mycket svärta

Reza Bagher har strukit, ändrat, lagt till.

Matti (

Niklas Ulfvarsson

är 7-åringen,

Max Enderfors

15-åringen) växer upp i en kärleksfull miljö, Niila (

Tommy Valikari, Andreas af Enehielm

) med en far som misshandlar alla i familjen.

I boken är Matti huvudperson, här är de jämnbördiga, men det dröjer för länge innan vi får en rejäl inblick i Niilas familjesituation. Men då blir svärtan väldigt påtaglig och berörande.

Scenerna med ”magisk realism” fungerar dåligt. Och man saknar ju några av bokens klassiskt roliga scener: de 7-åriga barnen som flyger utomlands, Mattis surrealistiska kamp för att döda råttor, suptävlingen i Reningsverket. Och tyvärr har inte heller filmen ett riktigt tillfredsställande slut.

Skapade konflikt

Men konflikten mellan Matti och Niila, som saknas i boken, ger ett större djup åt personporträtten.

Både barnskådespelarna och de vuxna är utmärkta, särskilt

Björn Kjellman

som inspirerande skånske musikläraren Greger och

Göran Forsmark

som Mattis pappa.

Det är ingen klassiker som boken. Men man skrattar och blir berörd.

Och några scener - bröllopsfesten, buss- och cykeltävlingen och sexscenen under husmodersgymnastiken - är fullständigt suveräna.

Populärmusik från Vittula

Jan-Olov Andersson