Än är det klös i dinosaurierna
”Jurassic world: Fallen kingdom” har inget nytt – men är intensiv
Uppdaterad 2022-06-05 | Publicerad 2018-06-05
Jurassic world: Fallen kingdom
Regi J A Bayona, med Chris Pratt, Bryce Dallas Howard, Rafe Spall, Justice Smith, Daniella Pineda, James Cromwell, Jeff Goldblum.
RECENSION. När det är dags för femte filmen i en serie måste man hitta på något nytt.
”Jurassic world: Fallen kingdom” gör sitt bästa och är robust popcornunderhållning.
Men seriens nye regissör, som en gång gjorde läskiga skräckfilmen ”Barnhemmet” (2007), hemsöks även här av gamla spöken.
ÄVENTYR. Monstersuccén är förstås garanterad redan före premiären. Ända sedan Steven Spielberg första gången väckte liv i urtidsdjur som har varit döda i 65 miljoner år har en hel värld rusat till biograferna likt en flock raptorer så fort en ny uppföljare till ”Jurassic park” (1993) har kommit.
De har alla haft svårt att mäta sig med originalet, även om Spielberg på ett eller annat sätt har varit inblandad i dem.
Filmserien fick en nystart för tre år sedan med ”Jurassic world”, en habil äventyrsrulle som gjorde lekfulla referenser till ”Jurassic park”, på gott och ont. Nackdelen med att bli nostalgisk är att det kan ta över och att filmen mest påminner om varför det var bättre förr. Nummer fem, ”Fallen kingdom”, försöker stå på egna ben.
I fara för ett vulkanutbrott
Återigen möter vi Owen och Claire (Chris Pratt, Bryce Dallas Howard), huvudrollerna från förra filmen, och återigen kärleksgnabbar de med varandra på ett småkul sätt. Fast snart får de annat att bekymra sig över, då de återvänder till Isla Nublar, dinosaurieön, för att rädda så många ödlor som möjligt undan ett vulkanutbrott.
Uppdraget sker i samarbete med en döende miljardär (James Cromwell) som en gång arbetade med skaparen av Jurassic park, John Hammond (spelad i originalet av Richard Attenborough). Men väl på ön visar det sig att den militära styrka som sköter säkerheten och infångandet av djuren har en hemlig agenda – och snart blir det fullt kaos.
Filmen tar lite väl lång tid på sig, men regissören J A Bayona får till ett bra tryck i spänningsscenerna, från öppningen med en vansklig helikopterflykt från Isla Nublar till vulkanutbrottet och slutligen uppgörelsen mellan våra hjältar och en klonad, vildsint ny art (med vad som ser ut som några fjädrar på skallen) kallad indoraptor.
Vill hitta nya miljöer och idéer
Bayona har tidigare gjort filmer som tsunamidramat ”The impossible” (2012) och skräckfilmen ”Barnhemmet” (2007). Intensivt, men ibland är det som att Bayona hemsöks av gamla spöken. Han vill så gärna hitta nya miljöer och idéer, men nog känner vi igen allt, inte minst från ”The lost world: Jurassic park” (1997). Det finns gränser för hur mycket man kan variera dinosauriejakterna.
Men så länge hantverket är så här pass gediget är det lätt att förlåta. Här finns tjusiga bildlösningar som visar större kärlek för filmmediet än vad ”Jurassic world” klarade av.
Än är det klös i ödlorna, och visst är det kul att se Jeff Goldblum återigen som kaosteoretikern Ian Malcolm från första filmen (även om hans inhopp är alldeles för kort och nedtonat).
Filmen har biopremiär nu på fredag.
- Se den här också: ”Sju minuter efter midnatt” (2016), en gripande fantasifilm av samme regissör, som också delvis skildrade rysligheter ur ett barns perspektiv.
- Visste du ... att Charlie Chaplins dotter Geraldine har en mindre roll i filmen? Hon har blivit som en lyckoamulett för regissören som har använt henne i alla sina tidigare filmer.
- Just nu ... arbetar Chris Pratt med uppföljaren till ”Lego-filmen” (2014).