Hånskratt mötte sexiga skandalfilmen i Cannes

Jan-Olov Andersson

Nöjesbladets Jan-Olov Andersson har sett Gaspar Noés nya 3D-provokation i Cannes: Sperma slungades i ansiktet på publiken

CANNES. Regissören Gaspar Noé hade utlovat att hans film ”Love” skulle göra publiken upphetsad.

När sperma slungades i ansiktet på oss i salongen – i 3 D – blev det snarare hånskratt.

Den 51-årige argentinskfödde regissören, sedan länge bosatt i Frankrike, tycker om att provocera.

För tretton år sedan gjorde han stor skandal här i Cannes med ”Irréversible”. Mästerverk eller våldsam dynga, meningarna var delade. Filmen är oerhört våldsam. Berättas baklänges. Den elva minuter långa våldtäktsscenen med Monica Bellucci är kanske filmhistoriens grövsta.

Inför midnattspremiären i går på ”Love” var förväntningarna stora.

Gjorde ett försök att komma in Théâtre Lumière, men det var hundratals före i kön som inte kom in, trots galabiljetter.

Här hade utlovats sexscener som aldrig hade skådats förr.

Jag såg filmen mitt på dagen i dag.

En fullsatt salong, igen, man fick köa över en timme för att vara säker på plats i Salle Bazin.

Den handlar om kulturarbetare i Paris. Murphy (Karl Glusman) är en blivande filmregissör. Ett alter ego för regissören själv. Han har barn med Omi (Klara Kristin), men är fortfarande kär i blivande konstnären Electra (Aomi Myuock), som lämnade honom och försvann spårlöst när hon fick veta att han gjort Omi, deras granne, gravid (av misstag, kondomen sprack). De hade tidigare haft en trekant ihop.

Större delen av filmen är återblickar på Murphys och Electras förhållande.

Egentligen inte en så dum historia. Om det inte vore för ett slappt manus, usla replikskiften och en skrattretande usel berättarröst, när  Murphy funderar över sitt liv och säger saker som ”jag är slav under fittan” och ”kuken har ingen hjärna”.

Höga hånskratt i salongen.

Men jodå, det är en hel del sex i filmen.

Av filmens dryga två timmar, är uppskattningsvis cirka en halvtimme rena sexscener.

Då är det ganska tyst i salongen.

Några få gånger är det väldigt uppenbart på riktigt. Annars ser det ut ungefär som i vanliga franska spelfilmer, bara lite längre. Det blir rätt monotont. Filmens personer gör inget annat än ligger med varandra. Kanske för att skådespelarna – Glusman har gjort några B-filmer, tjejerna är debutanter – är riktigt usla när det gäller att säga repliker.

Och så var det den där sperman som slungas i ansiktet på oss . Faktiskt egentligen enda gången 3 D-tekniken spelar någon roll.

Pratar med ryska, italienska och kroatiska journalister efteråt. Både män och kvinnor. Vi tycker allihop ungefär ++. Ingen av oss är särskilt upphetsad.

På presskonferensen efteråt erkänner Gaspar Noé att den pornografiska affisch som har spritts på nätet, mest var en reklamgrej, den var aldrig avsedd att bli filmens riktiga affisch.

Gång på gång förklarar han att det är en film som skildrar stark kärlek som utgår från sexuell attraktion och då är det naturligt att visa sex.

Hur mycket de gör det på riktigt och hur mycket de låtsas, vill han inte berätta.

Amerikanen Karl Glusman i manliga huvudrollen är tveklöst den vars kön utsätts för mest närgången skildring i filmen.

– Inför första scenen skulle mina genitalier fotograferas i närbild av två kameror, två 3 D-team på totalt sex personer, och då tänkte jag: När går nästa flyg hem till USA? Men sedan kom jag över det. Mot slutet var det helt normalt att gå omkring naken bland alla i teamet som släpade på kablar och lampor och annat, säger han.