”Min son hjälpte mig att bli ren”

Magnus Sundholm

Colin Farrell har slutat hänga på Hollywoods barer

HOLLYWOOD. Tiden på avvänjningskliniken har förändrat Colin Farrell.

I dag får han de vildaste kickarna på film – som i polisthrillern ”Pride and glory”.

– Hade det här varit mitt liv för fem år sedan hade jag tyckt att det var jävligt trist, säger han.

När Farrell tar emot Nöjesbladet på ett hotell i Los Angeles försöker han inte försköna de problem som till för bara några år sedan kantade hans Hollywoodsuccé.

– Jag var tvungen att göra vissa förändringar i mitt liv för att överleva.

Han rycker på axlarna åt tiden på torken.

– Det var bara så. I dag känns allt mycket lugnare, lyckligtvis.

– Men om du för fem år sedan hade visat mig den här livsstilen så hade jag inte förstått den. Det är bara tiden som gör sånt möjligt.

Vad han gör i stället för att hänga på stadens barer håller han helst för sig själv.

– Jag gör vad jag känner för. Mest bara lever. Inte bara jobbar. Jag är lyckligt lottad som kan ta ledigt och ladda batterierna – som nu. Jag har gjort fyra filmer efter varandra, säger Farrell som nyligen vann en Golden Globe för den mörka komedin ”In Bruges”.

Våldsamma scener

I Sverigeaktuella ”Pride and glory” porträtterar han en korrupt polis som gifter in sig i en släkt fylld av poliser.

– Jag hade aldrig spelat en rollfigur som Jimmy Egan förut. Jag fascinerades av att han dels var en bra pappa och äkta make, dels förrådde dem han skulle skydda, säger Farrell.

Flera scener i filmen – bland annat en med ett strykjärn – är så våldsamma att Hollywoodkändisar som Mark Wahlberg öppet reagerat.

Men Farrell ger dem svar på tal.

– Meningslöst våld på film är våld där följderna inte framgår. Här visas det tydligt att rollfigurerna betalar dyrt för de brott de begår.

”Mycket tillfreds”

Medan Egan fortsätter på den inslagna vägen lyckades Farrell för tre år sedan bryta med sitt tidigare liv. Han uppger att hans femårige son, James, motiverade honom.

– Även när jag levde som jag gjorde var jag alltid närvarande när jag träffade min son. Men helt klart hjälpte han mig att bli ren.

James lider av en genetisk sjukdom som försenar utvecklingen.

– Det är svårt att handskas med. Men jag är tacksam över att han inte lider och att hans liv inte är i fara.

Vad gör ni när ni träffas?

– Vi leker, umgås, gör utflykter, tittar på film, brottas, simmar. Jag brukar läsa för honom.

– Han är en pojke som är mycket tillfreds.

Precis – i varje fall att döma av vår pratstund – som sin pappa.