”Millennium var fascinerande”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-16

Därför ville Pernilla August ha Noomi Rapace till sin regidebut

Pernilla August är tillbaka i Cannes – sjutton år efter att hon vann skådespelarpriset och blev festivalens mittpunkt. Den här gången arbetar hon mer i det tysta.

CANNES. För sjutton år sedan var en 34-årig Pernilla August filmfestivalens drottning då hon vann skådespelarpriset.

Nu är hon tillbaka i all tysthet för att hjälpa till att sy ihop sin regidebut, ”Svinalängorna”.

– En otroligt gripande historia, säger Pernilla.

Tiden går. Ibland känns det som att det nästan var i går som man som bevakande journalist följde med Bille och Pernilla August på lyxig vinnarfest på Palm Beach Casino. Svenska storfilmen ”Den goda viljan” hade vunnit Guldpalmen. Pernilla vann skådespelarpriset. En inte helt nykter Pedro Almodóvar, medlem av juryn, var så förtjust i Samuel Fröler att han tyckte han också borde ha pris.

Vann Augustpriset

– Det var en fantastisk kväll. Men man minns så knäppa saker. Vår dotter Asta var bara sex månader, hade en fransk barnvakt på hotellet och jag oroade mig hela kvällen för hur det skulle gå?…

Nu är hon och producenten Helena Danielsson här för att sy ihop de sista finansiella bitarna kring ”Svinalängorna”, filmversionen av Susanna Alakoskis roman om en liten flicka som växer upp i en missbrukarfamilj i Ystad.

Den vann Augustpriset och har sålts i cirka 400 000 exemplar.

– Hon skriver så fint, boken är så gripande i sin historia om flickan som är en överlevare, trots den tuffa tillvaron. Det finns en liten maskrosblomma i henne. Och jag blev så nyfiken: Vem är hon i dag?

”Kan läsa tankarna”

– Därför började jag fantisera på vem kvinnan är i dag. Vi får i filmen även träffa henne som vuxen. Det är en bit som vi har diktat ihop med Susanna Alakoskis välsignelse. Och det är då hon spelas av Noomi Rapace.

Varför hon?

– Jag såg Millennium-filmen och blev väldigt fascinerad, det är sällan man kan se en skådis där man kan läsa tankarna, det är så viktigt här där kvinnan går tillbaka och minns och konfronterar sin egen barndom.

ANNONS