Så spännande att jag darrar – fortfarande

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-10-08

Buried

Action i trälåda.

THRILLER Jag var elva, tolv år och hade just sett en människa begravas levande i ett tv-avsnitt av ”The Alfred Hitchcock presents”. Episoden hette ”Final escape” och än i dag hemsöks jag av bilderna. Risken är stor att scenerna från ”Buried” har gjort samma bestående intryck. För det här är lika vidrigt som skickligt. Upplägget är misstänksamt simpelt. En man. I en kista. Nedgrävd i den irakiska öknen. Hans enda redskap är en tändare och en mobiltelefon. Inte en endaste scen ovan jord. 95 minuter ren och skär panikångest. Mästerligt manifesterad av Ryan Reynolds som enbart har sitt tvålfagra Hollywoodansikte att jobba med. Och en regissör, som med Hitchcock-inspirerat ljud- och bildspråk, lyckas skapa action i en rektangulär trälåda. Så spännande att lemmarna värker och får Umas våndor i ”Kill Bill 2”-kistan att blekna. Jag darrar. Fortfarande.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln