Jag är rätt svag för brudfilmer och småbölade – flera gånger
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-06-18
Iiiiiiiiiiii, det var som en Britney Spears-konsert.
Jag såg ”Sex and the city” med 700 uppstassade och upphetsade, vuxna, karriärkvinnor i går kväll.
De var som tokiga.
Debatten är het innan rullen ens gått upp.
Mix Megapols Hans Wiklund menade att kvinnor som gillar ”Sex and the city” är ”värda halva männens löner”.
Aftonbladets Karro Fjellborg svarade med att konstatera att kvinnor kan göra fler saker (än att köpa skor och handväskor) samtidigt.
I Expressen dissade modeskribenten Salka Hallström Bornold kulturkoftorna Karin Eder-Ekman och Ann-Charlott Altstadt för att de jämställde ”Sex and the city” med debila modebloggare och ”Dagens outfit”-kulturen när mode i själva verket är en vetenskap.
Ja ni hör, ”Sex and the city”-maskineriet dundrar på, det är handväskdebatten revisited. Alla kan ha en åsikt – och har det.
Att mode är en underskattad konstform är självklart, men att påstå att ”Sex and the citys” mode skulle vara djupare än dyra prinsessadrömmar hos Blondinbellor och andra modekommersialister är som att påstå att McDonald’s tar gourmetmat på högsta allvar.
Men.
Filmen handlar ju inte om det.
”Sex and the city” är en film om ensamhet, vänskap och längtan efter sann kärlek. Med nåt så ovanligt som kvinnor i huvudrollen. Det tycker inte en bodybuildande ”Hulken”-fan som Hasse Wiklund om, men jag är rätt svag för brudfilmer och småbölade rent av vid fyra fem tillfällen.
”Sex and the city” är en fin film, och jag skulle kunna ge den uppåt en svag trea i betyg, inte mer. För hur det än är: jag är inte tjej och det här är en überbrudfilm – med extra allt.
På VIP-visningen för 700 reklam/kosmetika-branschkvinnor – och jag, nummer 701 (man känner sig mycket ensam och liten i det läget) – var det extatiskt.
De skrattade, klappade händer, jublande, skrek, snyftade och suckade över sexiga nakna män i motljus på ett fantastiskt mysigt vis.
De såg filmen för vad den är: Ett koncentrat av det göttigaste i tv-serien. Fånig, träffsäker, rolig, anorektisk, snällporrig, läcker, skofetischistisk och trivsamt sentimental och romantisk.
”Sex and the city” satte 2,5 timmar guldkant på 700 kvinnors tillvaro och det tänker åtminstone inte jag fucka med.
Men vad gäller män håller jag med Wiklund: Se ”Hulken” i stället.