En sista filmfestival – före Hamas terrordåd

Gaza-bor upplevde utomhusbio med tjuren Ferdinand

”Tjuren Ferdinand”.

KRÖNIKA. Ibland känns filmens framtid mörk.

Men det är inget snack om vilken ljusstråle film ändå är i människors liv.

Som de där augustidagarna på en strand i Gaza, 30 år efter att den sista biografen brann ner.

Följ ämnen
Gaza

Det är lätt att bli deppig efter att ha läst branschtidningarnas analyser av sommarens manusförfattarstrejk i Hollywood. Visst har fack och arbetsgivare kommit överens, vilket är strålande. Men tidningarna konstaterar ändå att utmaningarna finns kvar.

Det är tuffa tider, både för biografer och streamingtjänster. Ohållbara affärsmodeller straffar sig. Framtiden, det vill säga barnen, har fastnat framför Tiktok och Youtube. En enorm osäkerhet är påtaglig i branschen.

Det är frestande att längta tillbaka till ekonomiskt tryggare tider inom tv- och filmvärlden. Innan internet kom och störde.

Men vi har ändå kvar magin i att se film. Det händer trots allt att man sitter där och hänförs, lite som Nicole Kidman i de där reklamfilmerna för en biografkedja som kom efter pandemin.

Hamas godkände filmfestival

För två månader sedan fick hundratals palestinier känna på charmen med ett biobesök då det ordnades filmfestival utomhus i Gaza. Under två veckor visades 15 filmer. Det här var en stor grej eftersom det är 30 år sedan sista biografen i Gaza stängde. Sådant händer när ens politiker även tjänstgör som islamistiska terrorister.

Det har varit enstaka undantag sedan biografkulturen dog i Gaza, så varje enskild satsning har varit uppskattad.

Bland filmerna på strandrepertoaren fanns en harmlös Disneyproduktion som 2017 års ”Tjuren Ferdinand”.

Men även ”Farha” visades, Jordaniens Oscarsbidrag i år som också gick upp på svenska biografer. Den skildrar en flickas öde under de händelser 1948 som ledde till Israels statsbildning.

Filmen har visats tidigare på israeliska biografer. En ganska normal händelse i demokratier, kan tyckas, men nationalistiska politiker spydde förstås galla över att sådan yttrandefrihet kunde tillåtas i Israel.

En tidigare utomhusvisning av film i Gaza skedde 2019.

Filmfestivalen i Gaza skildrades i många medier. Perspektiven i The Times of Israel och onlinepublikationen Days of Palestine skiljer sig tydligt åt. I den förstnämnda lider folket under Hamas förtryck, i den sistnämnda lider folket under israeliskt förtryck.

Vill gå på bio och äta popcorn

Vad båda publikationerna har gemensamt är vanligt folk. Män, kvinnor och barn som njuter av film på stranden en stilla sommarkväll.

Som 13-åriga Mohammed som pratar om att han vill gå på bio och äta popcorn.

Men ljusstrålen som kom i form av film på stranden slocknade snabbt. En dröm som Hamas krossade två månader senare, med ett terrordåd vars konsekvenser är enorma för de judiska offren, och i förlängningen för palestinierna.

Det finns bara mörker nu. Inte en chans till fred.

Filmen må överleva. Biografer och streamingtjänster kommer att hitta sina roller. Men bio i Gaza måste, återigen, redan kännas som ett avlägset sommarminne.


Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln