Barnhemmet
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-07-24
En rad, max 600 tecken
Guillermo del Toros namn har vägt tungt i marknadsföringen när han stått som producent för Juan Antonia Bayonas långfilmsdebut.
Jag tillhör den lilla skara som tyckte att del Toros hyllade “Pans labyrint” är en ganska tråkig och seg sak, men det är inget man direkt kan beskylla “Barnhemmet” för att vara.
En familj flyttar till ett stort, isolerat hus som för länge sedan fungerat som barnhem. Den lille sonen försvinner, mamman hävdar att han blivit kidnappad av barnspöken, alla andra tror att hon är galen.
Inbillar hon sig?
Är det på riktigt?
Det må vara klassiska ingredienser, men Bayona lyckas blanda en krypande, kuslig 1970-talsskräckfilmsstämning med lån från japansk skräck och några få chockscener utan att det känns billigt eller gjort.
Genuint skrämmande på det stora hela, upplösningen är så gastkramande att den stannar kvar länge efteråt.
Emma Gray Munthe