Fantastiskt, Blanchett!

Jens Peterson

I'm not there är ett skimrande porträtt av Bob Dylan

Amerikanskt DRAMA i regi av Todd Haynes, med bl a Cate Blanchett, Heath Ledger och Richard Gere.

Musik och bilder kastas in och skakas om som i ett kalejdoskop och ut kommer en skimrande film som blir en sorts porträtt av Bob Dylan.

Todd Haynes förstår Dylan.

Han målar sin bild så att även de som inte är intresserade av Dylan kan känna vad Haynes ser. ”I’m not there” är en inspirerande och omtumlande film, en förvrängd spegel av Dylans liv och karriär fram till tidigt 1980-tal.

Han delar Bob Dylan i sex personligheter. Varje del har sitt eget bildspråk, är fotograferade och berättade på olika vis, med influenser från filmare som Fellini och Godard. Todd Haynes samarbetar precis som i ”Far from heaven” med skicklige fotografen Edward Lachman.

En liten pojke som kallar sig Woody Guthrie luffar runt i godsvagnar i det sena 1950-talet och sjunger folkmusik till gitarr. Christian Bale spelar det tidiga 1960-talets protestsångare i New York, som hoppar av musikbranschen och blir anonym kristen predikant i Kalifornien. När hans liv blir film spelas han av filmstjärnan Robbie Clark (Heath Ledger). Under 1970-talet skiljer denne sig från sin franska fru (Charlotte Gainsbourg) och deras barn, vilket motsvarar Bob Dylan modell ”Blood in the tracks”.

Richard Gere spelar en åldrande Billy the Kid, som om västernlegenden överlevt in i tidigt 1900-tal. Geres rollfigur rör sig i en karnevalsprydd nybyggarstad där det ständigt är halloween.

Häftigast är Cate Blanchett som Dylan under mitten av 1960-talet. När han blir utbuad för att han spelar med rockband och när han turnerar i Storbritannien, det kaos som fångats i dokumentären ”Don’t look back”. Blanchett är fantastisk.

Pusselbitarna bildar en surrealistiskt smart skiss av Bob Dylan. Ett begåvat urval Dylan-låtar. För oss som lyssnat mycket finns här hundratals ledtrådar, men man kan låta sig svepas med även utan att vara Dylan-vän.