Hudlös dokumentär om egensinnig begåvning

Filmen om Sara Parkman kommer sällsynt nära

Publicerad 2024-03-27

Dokumentären ”Som vi har älskat” följer Sara Parkman såväl i studion och på scen som hemma i vardagen.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Som vi har älskat – en film om Sara Parkman

Regi Gustav Ågerstrand, med Sara Parkman, Hampus Norén, Louise Parkman, Lars Parkman


FILMRECENSION. Dokumentären om Sara Parkman ger inte bara en nära inblick i skapandeprocessen hos landets mest egensinniga artister utan också en oväntat hudlös bild av människan bakom musiken.

DOKUMENTÄR. Sedan debuten 2016 är yngre svensk folkmusiks mest omhuldade artist 34-åriga Sara Parkman, låtskrivaren och dramatikern som spelar fiol i svarta lackshorts och sätter texter om mammakroppar i simhallen till inhemska urmelodier.

Efter det bredare genombrottet med tredje albumet ”Vesper” 2019 började vännen och filmaren Gustav Ågerstrand att följa henne med sin kamera, i studion, hos föräldrarna i Medelpad, på spelmansstämmor och Nalen-konserter. Resultatet är en hudlös skildring av skapande, skavande självkänsla och inte minst det komplicerade förhållandet till kärlek.

Dokumentären ”Som vi har älskat” följer Sara Parkman såväl i studion och på scen som hemma i vardagen.

Uppvuxen i prästfamilj har Parkman aldrig långt till det existentiella. Hon flyr gärna till musiken för att både komma undan och kanalisera sina känslor.

Pandemiåren som skildras är inte hennes enklaste men de leder till albumet ”Eros Agape Philia”, där hon slutligen vågar sjunga om kärleken.

Ibland blir det nästan väl privat. Parkman är dessutom en så stark personlighet i sig själv att vissa dramatiserande drömscener mest ställer sig i vägen.

Icke desto mindre har en svensk musikdokumentär sällan lyckats komma närmare sin huvudperson än den här, Efter 87 minuter känns det verkligen som att vi känner Sara Parkman.


Filmen visas på bio.



Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.