Leksugen Gessle gör proffspop
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-10-24
till Silly really
POP Silly really? Well, det ligger bra i munnen och det är som bekant ofta det viktigaste för Per Gessle.
Som nu alltså är tillbaka på engelska under eget namn, vilket kan tolkas som att ambitionerna på kommande albumet ”Party crasher” är mer hitorienterade än på den skivnördigare Son of a plumber-plattan.
Första singeln skickar i alla fall ut den signalen. Gessle har förhandsskvallrat om att albumet handlat mycket om att hitta känslan från 70- och 80-talens dansmusik och ”Silly really” talar onekligen det språket.
Låten bottnar i ett beat som känns som Blondie på discosuget humör. Över det spritsas stadiga strimmor av synthljud från 1982 och precis allt fokus ligger på refrängen, där en leksugen Gessle dribblar vältrimmade rim i högt tempo.
Proffspop, helt enkelt. Vad annat var att vänta?
Inte så modernt
Man anar drömmar om utländska listor men den sortens framgång känns långt ifrån given. För singeln låter kanske inte så modern, ens på ett retrohippt vis.
Men en hit i svenska radioapparater är den säkert redan när ni läser det här.