Ansträngd disco

Per Magnusson

Scissor Sisters — Night work

POP Den monumentala debuten ”Comfortably numb” kom för sex år sedan.

Under en lång tid var det omöjligt att sätta sin fot på ett dansgolv utan att höra ”Take your mama” eller uppföljarens ”I don’t feel like dancin”.

Sedan hände någonting. Kanske sträckte Scissor ­Sisters discomuskeln.

För det blev tyst.

Till i maj förra året när bandet förklarade att de just arkiverat arton månaders inspelningar i papperskorgen. Jourhavande demon­producent Stuart Price (Madonna, Kylie, New Order) nöd­anropades och leadsångaren Jake Shears gick i gammal god Berlin-exil. Och jobbet var gjort.

Resultatet av fyra års frånvaro är att ingenting har förändrats.

Skivomslaget pryds av två välgroomade mansskinkor paketerade i det tunnaste av tyger. Innehållet består av lika välgroomad disco.

”Skin tight” låter som en förlorad Prince-klassiker. ”Sex and violence” gör sitt snuskiga jobb. Och singeln ”Fire with fire” är en episk korsning mellan ­Elton Johns ”Goodbye Yellow Brick ­Road” och The ­Killers ”­Human”.

Men på debuten lät Scissor Sisters som om de ­inte ens ansträngde sig för att skriva de mest ­dansanta falsett­refränger som Bee Gees glömde att spela in. Nu hörs det att de försöker. Det må ­låta som en invändning i marginalen. Men det är skillnaden mellan medelmåttighet och genialitet.

BÄSTA SPÅR: ”Fire with fire”