Stor skönhet i mörkret
Hårdrockåret 2023 bjöd på minnen att hålla hårt i
KRÖNIKA Om tillvaron känns tung blir hårdrocken ett tryggt sällskap.
Årets skivor och konsertminnen är något att hålla hårt i när det känns som att marken under en när som helst kommer att rämna.
I låten ”Mosaic” på senaste skivan ”Lightbringer” liknar rockbandet Rival Sons livet vid ett brokigt mosaikmönster. Glädje, lycka och skratt existerar jämte sorg, smärta och tårar. Tillsammans utgör alla bitar, även de skeva och trasiga, vardagen och världen vi lever i.
Det är en träffande liknelse. För trots all skit som sker, mitt framför våra ögon eller långt ute i periferin, finns också stor skönhet.
Det räcker med att titta på årets skivskörd.
För Foo Fighters var musiken det självklara sättet att bearbeta sorgen efter bandkamraten Taylor Hawkins plötsliga död förra året. Det mynnade ut i det känslomässigt omtumlande albumet ”But here we are”.
James Hetfield förlikar sig i mångt och mycket med sin barndom och sitt förflutna på Metallicas ”72 seasons”.
Och på ”One more time…” berättar Blink-182 att musiken fick dem att hitta tillbaka till varandra, i kölvattnet av tragedier, meningsskiljaktigheter och sjukdom.
För välbehövlig verklighetsflykt har jag de senaste tolv månaderna också vänt mig till lovande hårdrockdebutanter som Blood Star, Parasitario, Kill the King, Grandma’s Ashes och Meurtrieres, samt försvunnit in i förtrollande spelningar med bland andra Wucan, Zeal & Ardor, Kryptan, Blackwater Holylight, Watain och Witch Club Satan.
När frustration och ilska kring världens tillstånd eller skenande räntehöjningar har slagit till har hardcore dessutom erbjudit en utmärkt ventil. Gel, Buggin, Zulu, Judiciary, Jesus Piece, Death Pill och svenska Spøgelse är några akter som i år har utmärkt sig. Liksom Svalbard, Dying Wish och Predatory Void, tre band med ena benet i hardcore och det andra i hårdrock.
Avsked är en annan naturlig del av livet. Om vi ska tro Kiss var bandets spelning på Madison Square Garden den 2 december deras sista i karriären. Att bandet kommer att leva vidare genom avatarer, vilket tillkännagavs under konserten, är ett ynkligt litet plåster på det stora tomrummet som det legendariska rockgruppen lämnar efter sig.
Apropå just ikoner publicerade Jack Osbourne nyligen ett klipp på Instagram när hans dotter Maple tittar på ett liveklipp från en Ozzy Osbourne-konsert och för första gången verkar inse att hennes farfar är hårdrockstjärna. Hon diggar, bankarna händerna i vardagsrumsbordet och ropar stolt ”papa!” så fort Ozzy syns i bild.
Det är ett ömt ögonblick som ger mig hopp om framtiden.
Årets tio bästa hårdrocklåtar
1 RIDE THE NIGHT (HEAVY LOAD)
En hårresande stark höjdpunkt från albumet ”Riders of the ancient storm”. Det är som att ingen tid har passerat sedan 1983 när de svenska heavy metal-pionjärerna senast släppte en skiva.
2 DEVIL IN THE DETAIL (MYRKUR)
Amalie Bruun har vid det här laget etablerat sig som en av hårdrockens starkaste röster och låtskrivare. Med svärta och stor detaljrikedom skildrar den danska multiinstrumentalisten självtvivel, skuld och kärlek.
3 VULTURES OF NORTH (ORBIT CULTURE)
Likt det mesta på albumet ”Descent” rullar Eksjö-bandets metal fram som en pansarvagn med en artillerikanon som skjuter ut dräpande dubbelkaggar och avgrundsdjupa vredesvrål istället för krut och kulor. Ljudbilden är makalöst mäktig.
4 MOCKERY THEATRE (ÚLFÚÐ)
Vackert vemodiga melodier går som en röd tråd genom den isländska kvintettens senaste skiva ”Of existential distortion”, som dessutom är ett av årets bästa album inom black metal-genren.
5 COLD MOON (BLOOD STAR)
Det unga heavy metal-bandet Blood Star från Salt Lake City plockar det bästa från 80-talet och stöper det i en mästerligt modern form. Madeline Smith sjunger dessutom med ett drabbande djup.
6 ROOM OF MIRRORS (METALLICA)
Metallicas minst strömmade låt från ”72 seasons” på Spotify råkar vara min personliga
favorit på albumet. Mycket tack vare den gripande gitarrmelodin som vecklar ut sig några minuter in i låten.
7 LOVE WON’T HIDE THE UGLINESS (BRUTUS)
Den talangfulla trummisen Stefanie Mannaert sjunger upprivet och uttrycksfullt om att bli förblindad av kärlek.
8 TALKING TO THE DEAD (HAIL THE VOID)
Den kanadensiska trions doom’n’roll, från den lika snygga som stämningsfulla skivan
”Memento mori”, vaggar in lyssnaren i ett tryggt lugn.
9 DEVILWOLF (ALL HELL)
Lika diabolisk som dansant black ’n’ roll från ”All hail the night”, ett av årets starkaste ep-släpp.
10 FUTILE (FORCEFED HORSEHEAD)
På ”Monoceras” levererar Oslo-kvintetten övertygande dödsmetall som har destillerats
genom ett smutsigt punkfilter. Själva beskriver de sin musik som ”grindpunk”.
LYSSNA PÅ LÅTARNA – OCH YTTERLIGARE TIO BONUSLÅTAR – HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X och Spotify för full koll på allt inom musik
Läs mer om Guldbaggens publikpris och de nominerade filmerna här.