Siesta är en fenomenal inledning på sommaren
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-31
Läs Per Magnussons krönika
HÄSSLEHOLM. På lördagen kom fem fransmän förklädda till juriststudenter.
De avslöjades som det franska popbandet Phoenix och skulle förändra allt.
Men det fanns annat också.
Det började ju bra för festivalen med det spanska livsnjutarnamnet.
Låt oss bara konstatera att mina seglarskor inte hade några problem att acklimatisera sig i monsunregnet som föll. Men Deportees rådde bot på allt med sin uppslitande Norrlandssoul.
Med 10 000 rekordsålda biljetter har Siesta positionerat sig som en självklar start på rocksommaren.
Jag kommer att minnas mycket. Troligen mer än de unga män som sjöng ”Bag in da box” för fullan hals redan tidigt i torsdags kväll.
Jag tänker på Junior Boys otvungna vuxendisco i trivselvikt. Frida Hyvönens milslånga lösögonfransar, gulddräkt och evigt gröna pianohymner. En pratglad Joel Alme som när han inte berättade om sin John Silver-rökande mamma hann fyra av furiösa ”The queen’s corner”.
Och Nordpolens eget lilla The Haçienda av sällsynt moderntonårsångest. Och Phoenix... formidable! Bizarre! Excentrique!
Jag minns festivalbandet Placebo. Då menar jag inte den brittiska dysterkvist-trion. Den vill jag helst glömma. Nej, jag pratar om festivalarmbanden som hade följande titlar – artist, press, nattvakt och – Placebo.
Och så minns jag Pluras påminnelse om att det är sommar i en sekund.
Festivalerna är här. När du blinkar är de borta.