Miss Allen är briljant
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-07-05
ROSKILDE. Det finns inget bra svenskt ord för engelskans giggle. Jag hade behövt ett sådant nu. För Lily gigglar. ”Hmpfhihi”,
låter det.
Är Miss Allen lite sådär salongsberusad? Förmodligen. Hon har en drinkhållare på mikrofonstativet. Med mikrofonen i ena handen och cigaretten i den andra presenterar hon fel låt. Hmpfhihi!
Ärlig charm
Men viktigare. Hon bär på en okonstlat ärlig charm och äger scenen från sekund ett. Man följer henne med blicken som våre hon en tennisboll i Wimbledonfinalens sista skälvande game. Fullfjädrad superstjärna i ena stunden, flickan bredvid i nästa.
Roskildes största tält bemöter brittiskans charmoffensiv med en partypepp som annars bara existerar i fiktionen (tänk David Silver spelar på Peach pit i ”Beverly Hills”). Lily har till exempel hittat på en YMCA-liknande dans till studsigt käcka ”F**k you” som slutar med
17 000 långfingrar i luften. Fucking briljant.
Perfekt pop
De perfekta poplåtarna i spåren av Squeeze, Blur och Spice Girls avlöser varandra. Finast är balladen ”I could say”, somriga baktaktsutflykten ”LDN” och avslutaren ”Not fair”, som Lily påannonserar såhär:
”Den här låten handlar om er killar som inte kan få upp den. Hmpfhihi!”
Så var den sammanbitna superstjärnan spårlöst försvunnen igen.