Tryggt och trevligt med In Flames som sällskap
Publicerad 2022-12-17
KONSERT Man är alltid i trygga händer när In Flames håller i taktpinnen.
Men lite mer spänning skulle inte skada.
In Flames
Plats: Hovet, Stockholm. Publik: Några tusen under maxkapacitet, så runt 6000 kanske? Längd: cirka 80 minuter. Bäst: ”Behind space”, titelspåret från kommande skivan ”Foregone” och ”Wallflower”. Sämst: ”I am above” bleknar i konkurrensen.
In Flames musikgärning sträcker sig över tre decennier. På 90-talet var akten en avgörande pusselbit i utmejslandet av melodisk dödsmetall, och sedan millennieskiftet har bandet bidragit till att stärka metalgenrens popularitet.
I kväll väntar en resa genom karriären. Tillsammans vandrar publiken och bandet genom ett böljande ljudlandskap av blytunga 90-talsörhängen och melodisk metal av modernt snitt, ständigt i en dragkamp mellan förlösande aggression och drabbande vemod.
Publiken trivs som bäst på bekanta stigar. Ett rungande ”JA!” fyller arenan så fort melodislingan till ”Cloud connected” lämnar Niels Nielsens keyboard. Och eggande evergreens som ”Only for the weak” och ”Take this life”, som förstås är obligatoriska stopp, får hela Hovet att storma.
Även avstickare till ”Behind space”, ”Alias” och ”Wallflower” får den kollektiva pulsen att gå i taket.
Smakprov från kommande skivan ”Foregone” passar utmärkt i sammanhanget. ”The great deceiver”, ”State of slow decay” och ”Foregone pt. 1” utgör en stark offensiv. Anders Fridéns frustration och vrede över pandemin och samhällets skick, som ligger till grund i låtarna, märks av även live.
Det enorma trycket från Tanner Waynes trumset riskerar dessutom att göra bröstkorgen konkav.
Nackdelen är att överraskningar uteblir. Låtlistan överlappar till stor del med setlisten på Sweden Rock Festival i somras och scenproduktionen hör till de enklare som bandet har kånkat runt på – de massiva ljusriggarna till trots.
Det är som att öppna ett påskägg när man redan vet vilka godbitar som väntar. Det smakar gott – ingen tvekan om saken – men det är inte särskilt spännande.
Men även om det inte alltid uppstår spontana gnistor är stämningen knappast kylslagen. När Fridén tittar ut över publiken förs tankarna till en förälder som med kärlek och stolthet betraktar sina barn. Leendet är alltid nära, och mot slutet av spelningen berättar han att pandemin gav honom och resten av bandet en tankeställare.
– Vi levde i ett jävla hamsterhjul förut. Vi kommer aldrig ta er för givet igen.
Och jag tror honom.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik