Ett dåligt skämt

Crazytown

Darkhorse (metal)

Singeln ”Butterfly” använde en samplad Red Hot Chili Peppers-slinga och blev Crazytowns biljett till rockhimlen. För tre år sedan, när nu metal fortfarande var på väg mot världsherraväldet, blev denna softade variant av Limp Bizkit större än störst och gruppens debutskiva ”The gift of game” skeppades ut i mer än 1,6 miljoner enheter i Big Mac-land.

Men nu verkar det som att även USA-kidsen har genomskådat detta dåliga skämt, då sextettens andra album floppat rejält i hemlandet. Blott 40 000 har ”Darkhorse” till dags dato sålt, vilket får ses som sensationellt dåligt med tanke på föregångarens genomslag.

Vad detta säger om skivköparna vågar jag inte spekulera i, men det är möjligt att Bob Marley fick rätt i tesen att man kan lura några en gång, men inte alla hela tiden. För Crazytowns extremt strömlinjeformade fusion av metal light och sportfånedum ”hiphop” är bara humbug. Från öppnande ”Dehydrated” till avslutande ”Beautiful” ger combon alla som ser nu metal som dum och visionslös musik vatten på sin kvarn. Och då ska vi inte ens tala om texterna, som i bästa fall pendlar mellan plattityder (”Fighting for peace is like fucking for virginity”) och rent nonsens (”Role models from hell (?) we like to scream and yell”).

Det här var nog sista gången vi hörde från Crazytown. Jag sörjer då inte det.

Mattias Kling