Lars Winnerbäck ger oss vemod, sälta och värme
Uppdaterad 2023-12-11 | Publicerad 2023-10-28
KONSERT Lars Winnerbäck tar med sig sitt starka nya album ut på stor turné och vi kan konstatera att de nya låtarna om tillståndet i landet och livet faktiskt blir minst lika berörande live.
Men så backas han också upp av ett sällsynt begåvat band.
Lars Winnerbäck
Turnépremiär: Saab Arena, Linköping. Publik: 9 100. Längd: Två timmar. Bäst: ”Tror jag hittar hem”, ”Nåt som verkligen är bra” och ”Söndermarken”. Sämst: Oväntat kasst ljud oväntat länge i början.
LINKÖPING. Som så många gånger förr startar den nyblivne 48-åringen sin stora höstturné på synnerligen bekant mark, Saab Arena i uppväxtstaden Linköping. Här har han börjat förr, och det är inte att undra på. Lars Winnerbäck är så mycket profet i sin hemstad som en svensk rockartist sannolikt kan bli, det är en trygg plats att sparka loss en lång arenasväng ifrån.
I kväll dånar bifallet inte bara i ett östgötaanthem som ”En tätort på en slätt” utan också när han berättar om sin egen korta karriär i den lokala orienteringsklubben tvärsöver gatan från där han bodde, innan rocken räddade honom från idrotten.
Framför allt jublas det när han åter lyfter fram fritidsgårdarna, musikföreningarna och spelställena under uppväxten och allt som de betydde för honom, vilket en stund senare även fångas fint i låten ”Själ och hjärta”.
När den odödliga Lkpg-hymnen ”Söndermarken” slutligen kommer och hela arenan sjunger tycker jag mig rentav ana lite fukt i artistens ögon på skärmarna.
Men det är inte i första hand homecoming-dimensionen som gör det här till den kanske mest övertygande Winnerbäck-premiär som jag har bevittnat.
Betydligt mer handlar det om att han 14 album in i karriären lycka sätta ihop ett set med en lika ledig som sällsynt berörande mix av vemod, värme, sälta och ljus.
Och det är inte minst låtarna från nya albumet ”Neutronstjärnan” som driver spelningen dit.
Den sensibla ljudvärld av minimalism och elektronik som Jocke Berg och Martin Sköld från Kent hjälpte honom att skruva fram inte bara vitaliserade Winnerbäcks uttryck utan gav också en stark fond för de nya texterna om tillståndet i landet och den egna tillvaron i mitten av livet.
Att inkorporera det uttrycket i livesoundet kunde ha varit en utmaning men Winnerbäcks trogna sextett – basisten Jerker Odelholm, trummisen Jonna Löfgren, gitarristerna Staffan Johansson och Carl Ekerstam, sångerskan och gitarristen Sandra Widman, endast keyboardisten Mikaela Hansson är ny sedan sommarturnén i fjol – hör som bekant till landets på samma gång stadigaste och mest flexibla band.
Det finns till exempel en anledning till att Jonna Löfgren har blivit Winnerbäcks egen Charlie Watts, som får de i särklass längsta och ljudligaste ovationerna under musikerpresentationen. Sättet hon driver låtarna och laddar dem med rumlande fills och finesser är en show i showen.
På scen adderar de nya låtarna en väldigt tilltalande dynamik till helheten. ”Gärna lite till” och ”Rosor och champagne” blir snyggt sirlig pop. ”Nåt som verkligen är bra” känns redan som en hörnstenslåt i katalogen och albumets klarsynta avslutningsnummer ”Vår tid” är förstås den givna finalen i kväll.
Och stjärnan som ibland beskrivs som ofrivillig känns i kväll snarare högst tillfreds, som att han verkligen har längtat till scenen.
Inte minst i balladerna. Nya ”Vad gör det om hundra år” gör Winnerbäck nervigt helt solo med gitarr. Även ”Tror jag hittar hem” är en sång som verkligen kommer åt något.
Tyvärr dras en oväntat lång del av inledningen med förvånansvärt grötigt arenaljud, så det dröjer ett tag innan konserten hittar helt rätt.
Visst finns det alltjämt moment där den djuprotade svenskrocken blir väl trång, trygg och traditionell.
Och det går givetvis att förstå varför eviga publikfavoriter som ”Elden” eller ”Hugger i sten” vädras ännu en gång, men det är inte där spänningen i setet ligger.
Lika välbekanta ”Ingen soldat” glöder emellertid till lite extra, efter en introduktion om ett gammalt folkhem plötsligt så präglat av ”hämnd och hat och skit”.
Det är en en kylig kväll i staden på slätten men på en arena vid Stångebrofältet odlas kärleken och hoppet.
Får jag gissa lär den känslan bara växa ju längre den här turnén rullar.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X och Spotify för full koll på allt inom musik