Himlen är melankoliskt blå under terapisessionen

Per Magnusson

till Anna Ternheim

Vid ett blänkande rött piano slår sig Anna Ternheim ner och öppnar upp sig i sina terapisessioner till sånger. ”To be gone”, ”Black sunday afternoon” och Broder Daniels ”Shoreline”.

Det lyhörda bandet, för dagen klädda som drängar, ger låtarna udd och karaktär. Men det är egentligen när Anna Ternheim röst tillåts vara naken som hennes torra jantelagsvemod biter som bäst. Det kanske inte låter så tilltalande, men det är en stor komplimang.

Vi får en dos väldigt svensk folkpop, som gjord för en sommareftermiddag när himlen aldrig är så blå som ditt melankoliskt skandinaviska sinne.