Jireel låter som löftet om sommarlov
Uppdaterad 2023-06-13 | Publicerad 2023-06-12
KONSERT På Gröna Lund håller Jireel sin egen lilla skolavslutning. Efter en trevande start stegrar konserten till en euforisk och till slut direkt rörande final.
Jireel
Plats: Gröna Lund, Stockholm. Publik: 6 800. Längd: 75 minuter. Bäst: ”Força” och finalen. Sämst: Ljudet i början.
Redan på Djurgårdsfärjan: den uppsluppna stämning som bara är möjlig mitt under jublande skolavslutning. Optimistiskt tunna kläder, brunbrända armar och förväntansfulla fniss.
Addera klarblå himmel och 19 grader. Jireel kunde inte önska sig bättre förutsättningar ens i sin vildaste fantasi.
Den sjungande rapstjärnan från Rågsved gör entré genom någon form av reptilhuvud i mitten av scenen. En arenarekvisita i miniatyr. Med sig har han annars endast en trummis, en dj och en kamerakille som punktmarkerar honom som vore han Zlatan.
Och ett brett leende. Jireel är energisk och karismatisk. Ljudet är, åtminstone till en början, katastrofalt. 23-åringen drunknar i trummor och beats. Men Jireel gör sitt bästa för att kompensera genom att skutta från scenflank till scenflank och vigla upp fansen på Gröna Lund.
Han får oss snart att glömma teknikaliteter. Särskilt i de mer eftertänksamma numren. Som i ”En stund”, från ”1953”, ett konceptalbum om rapparens pappa som gick bort i covid-19.
”Sorgkantade samtiden läcker också in”
Konserten tinar också i takt med att ljudet blir bättre. Det svartsjuka r’n’b-dramat ”Vem e Bianca” med gästande Cherrie är charmerande. En stund senare överröstar introt till ”Força” – en av de bästa låtarna i modern svensk rap – Grönans karuseller. Kids hoppar och håller om varandra i klasar. Musiken spritter lika mycket som löftet om sommarlov.
Men den sorgkantade samtiden läcker också in.
– Häromdagen förlorade vi Elias, en ung kille med ett gott hjärta, i gatuvåldet. Jag vill att vi håller en tyst minut för honom och alla oskyldiga ungdomar, säger artisten. När bara berg- och dalbanans tomma skrik hörs känns konserten plötsligt ännu mer och på riktigt.
Men snart är vi tillbaka i dur.
Frågan är om någon varit gladare över att stå på en scen än gästen Babyboy AV som åkt från ”andra sidan Afrika” för två låtar (den milt afropoppiga ”Confession” hör också till kvällens höjdpunkter). Jo, förresten, de tre lyckliga ur publiken som får komma upp och sjunga hiten ”Cataleya”. En av dem är så hajpad att hon glömmer att andas och får bara fram ungefär vart femte ord.
I finalen, ”Mano”, tar Jireel upp sina två småbröder på scenen. Han rappar med den minsta i famnen medan den andra fyller i vartenda ord med en ljus pojkstämma som spricker av stolthet i varje rhyme.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik
