Ibland känns enkelheten lite väl bekväm

Den stenhårda fokuseringen saknas hos Kristofer Åström & Hidden Truck

Kristoffer Åström & Hidden Truck

So much for staying alive

ROCK

V2/BonnierAmigo

Om någon fortfarande ser Kristofer Åströms solokarriär som en bisyssla till Fireside kan upplysas om att han med detta sitt femte album i eget namn tangerar antalet släppta plattor med ”moderbandet”.

På ”So much for staying alive” gör han dessutom sitt bästa för att sudda ut gränserna mellan sin egen singer-songwriterkarriär och Firesides kärvt emotionella gitarrock.

Låtar som den synnerligen Television-anstrukna albumöppnaren ”Midnight sun” eller febernervösa ”The black dog” är Fireside.

Med den skillnaden att Åström, precis som på sina tidigare soloplattor, här värnar om spontaniteten och enkelheten.

Det brukar vara av godo, och är det också i de mer återhållna numren, där han gärna, och ofta högst förtjänstfullt, delar mikrofon med Britta Persson.

Men när Åström vill göra riktigt elektrisk rock blir det lätt lite för bekvämt, och man kan inte riktigt låta bli att sakna den stenhårda fokusering och de kolliderande viljor som brukar få Firesides musik att spraka som väldigt lite annat.

Håkan Steen