Kleerups armé har feta riff i rutig skjorta

Per Magnusson

helskärm

Uppsala. Västmanlands-Dala Nation är enorm till ytan. Så stor att jag går vilse mellan dansgolven och barerna, trots att jag bara druckit en mineralvatten med päronsmak.

Andreas Kleerup och hans armé, till stora delar Timo Räisänens band, kommer in på scenen vid midnatt. Frontmannen gör ett litet ärevarv och skålar med hela främre raden.

Fjäderlätt rock

”Tänk att det är disko fast vi står här”, uppviglar han. Och nog för att ”The anthem” är ett instrumentalt stycke fjäderlätt västkustrock, ”Chemicals” rymmer massor av riff i rutig skjorta och ”The only one” har allsångspotential som Tom Petty. Men Me And My Armys mansrock i midtempo är svår att dansa till utan att bryta åtminstone ett ben.

Kleerup är Sveriges kanske enda rockstjärna. I kväll är han dessutom en väldigt fokuserad sådan.

Men han kämpar i motvind mot den lördagsrusiga stämningen. (En tjej i publiken efterlyser ett afterski-band). Hon får trösta sig med att sjunga med i ”With every heartbeat” som en ensam Kleerup avslutar med efter en dryg halvtimme.