En sämre kusin till Oasis

Per Magnusson

Kasabian

The west rider pauper

lunatic asylum

Columbia/Sony

POP Jag älskar det brittiska smörgåspålägget Marmite. Kan till och med förstå charmen med separata kranar för varmt och kallt vatten. Men jag kan inte – på något sätt – förstå Kasabian. För att uppskatta dessa arenarockande frisyrer måste man förmodligen ha promenerat ett helt liv på en fuktskadad heltäckningsmatta. På sitt tredje album har britterna med sedvanlig blygsamhet siktat på att göra någonting i stil med The Small Faces ”Ogdens’ nut gone flake”. Men bandet låter snarare som en okarismatisk kusin till Oasis eller The Verves – Gud förbjude – nästa album.

BÄSTA SPÅR: ”Thick as thieves”.