Ren folkbildning

Markus Larsson

Diverse artister – Where the action is! (rock)

helskärm

Till skillnad från Madonna-samlingen finns det en anledning att faktiskt köpa ett fysiskt exemplar av ”Where the action is!” och ställa den i bokhyllan. Och det beror i första hand inte på att boxen med fyra cd-skivor och 101 spår är designad som ett litet lexikon.

Det är ett utmärkt exempel på en utgåva som vill berätta nåt mer och sätta musiken i ett större sammanhang genom liner notes, foton, memorabilia och detaljerade texter om varenda artist och låt. Det som eventuellt saknas är ett fördjupande dvd-material med intervjuer, liveklipp och dokumentärer. Boxens undertitel är ”Los Angeles nuggets 1965–1968”. ”Nuggets” brukar vanligtvis förknippas med obskyra garagerockinspelningar från framför allt 60-talet. Här blir det en benämning på all form av pop och rock och psykedelia och freakbeat som, likt helikopterrånarna i Västberga, flög under mainstream-radarn.

The Byrds representeras exempelvis av ”You movin’” – en tidig jingle jangle-demo skriven av Gene Clark – och inte av genombrottet ”Mr Tambourine Man”. Och Beach Boys nämns genom en alternativ version av ”Heroes and villains”. Ungefär den nivån är det.

”Where the action is!” är den alternativa historien om ett Los Angeles som, på den tiden, var lika kreativt laddat som New York 1976 eller Manchester 1989.

Bland alla rariter och udda spår finns bland annat The ­Standells ”Riot on Sunset Strip ” och ”High on love” med The Knickerbockers. Två fantastiska fuzzutbrott som Mando Diao hade kunnat basera två album på.

Sveriges socialminister Göran Hägglund tycker säkert att ”Where the action is!” är ett vapen som vänsterradikala snobbar använder för att trycka ner ”verklighetens folk”.

Jag kallar det folkbildning.

Bästa spår: ”Splendor in the grass” med Jackie DeShannon.