Publiken förtjänar bättre än det här
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-01
till A Camp i Köpenhamn
KÖPENHAMN. Ur ett argt attackerande rökmoln stiger Nina Persson. Kvinnlig crooner från New York och popbrutta från Jönköping som alltid. ”Vi ska festa som det vore 1699”, meddelar hon.
Nu blir det inte riktigt så.
Den burleska gospelorkestern med fjäder i hatten stämplade ut redan vid soundcheck. Och har för kvällen ersatts av garagebandet Persson-Larsson. Men det är bara till hälften deras eget fel.
Ja, det hörs att det var åtta år sedan det ringrostiga bandet luftade låtarna från debuten.
Nej, det danska rockklubbsljudet visar ingen nåd mot supergruppens softa evergreens. Konserten får en trevande känsla långt från den lyx vi blivit bortskämda med på skiva.
Spelar covers
A Camp hinner hyvla av 19 låtar, tre extranummer och covers på Daniel Johnston, Grace Jones och David Bowie innan slutscenen är ett faktum. ”Love can kill anyone”, sjunger Nina med ett snett leende på läpparna.
Ute i den danska designerbaren sitter en ensam man och stirrar djupt ner i sin Tuborg. Både han och bandet förtjänar mycket bättre än i kväll.