Neneh bjuder på en briljant uppvisning

Håkan Steen

helskärm

POP Neneh Cherry har bara gjort tre soloalbum under sin karriär – det senaste, ”Man”, kom 1996 – men sättet på vilket hennes musik och attityd har fortsatt prägla popmusiken är remarkabelt.

Den klassiska debuten ”Raw like sushi” låter fortfarande häpnadsväckande modern och var ett album som på flera sätt banade väg för det tidiga 90-talets Bristol-våg med akter som Massive Attack och Portishead.

Och skulle det kompromisslösa genrekorsandet hos artister som Missy Elliott, M.I.A. eller Elliphant alls ha varit möjligt om inte Neneh Marianne Karlsson från Stockholm hade visat vägen?
 

På senare år har hon klivit vidare, jobbat med bandet CirKus där maken Cameron McVey ingår, och gjort den lysande plattan ”The Cherry Thing” ihop med norsksvenska experimentjazzgruppen The Thing, som samlade personliga covers på bland andra Suicide och MF Doom.

Förra vintern såg jag henne skapa pur magi i en gammal kyrka i Oslo, när hon rundade av festivalen By:Larm tillsammans med brittiska trummor & keyboard-duon RocketNumberNine.

Det var en briljant uppvisning i minimalism som inte hade minsta lust att genrebestämmas, och det är den sortens idéer som odlas vidare på Neneh Cherrys fjärde album.
 

Inspelat på bara fem dagar med RocketNumberNine och Four Tet-mannen Kieran Hebden som producent är det inte ett album som kommer att ta henne tillbaka till topplistorna men förmodligen cementera hennes position som stilbildande musikalisk kraft ytterligare.
 

Inte för att ”Blank project” saknar direkta låtar – lyssna på till exempel ”Spit ­three times” – utan för att det är en så modigt avskalad skiva.

Inget är svårare i musik än att hålla igen och plocka bort, förstå vad som verkligen är viktigt i en låt. Den här skivan excellerar i just det. Spänningen som uppstår i till exempel öppningsspåret ”Across the water”, när allt som finns är Cherrys röst över ett spartanskt beat, är rent gastkramande. När låtarna vecklar ut sig åt mer kakofoniska håll känns effekten som ett åsknedslag.

Stämningen blir inte mindre intensiv av att Cherry öppnar upp sig i en serie personliga texter om sorg och komplicerade relationer, och sjunger dem med samma djupa, självklara soulröst som förr, bara mer erfaren och trovärdig.

Om jag får gissa har vi att göra med ett av årets album.

Bonus

BÄSTA SPÅR: ”Out of the black”. Lekfull duett med Cherry och Robyn. Ett fullkomligt självklart möte mellan två själsfränder från varsin generation av svensk pop.

VISSTE DU ATT... Neneh Cherry satt i Miles Davis knä en gång när hon var liten, att författaren Allen Ginsberg brukade komma förbi och hälsa på och att Talking Heads och Arthur Russell hörde till grannarna när hennes familj bodde i New York.

LYSSNA OCKSÅ PÅ: Tidigare soloplattorna ”Raw like sushi”, ”Homebrew” och ”Man” samt ”The Cherry Thing”-albumet.