Daniel Adams-Ray fyller sprickorna efter Gärdestad
Publicerad 2021-06-11
ALBUM I glappet mellan svensk vistradition och hiphop hittar Daniel Adams-Ray en, för honom, ny väg framåt.
Daniel Adams-Ray
Döda hjärtan kan slå igen
Yo Running Club
POP Vem hade kunnat ana att Snook skulle lägga grunden för ett decennium av svensk pop? När Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray gick från rappande duo till sjungande soloartister 2010 hände något. Med sina respektive debuter ritade de fram en välartikulerad, slick och melodistark pop med rytmen hämtad från hiphop som kom att definiera hur väldigt mycket musik lät på radio i tio år framåt.
Daniel Adams-Ray har hållit ganska låg profil sedan ”Svart, vitt och allt däremellan”, bortsett från uppföljaren ”Innan vi suddas ut” som kom 2013. I fjol återvände han med en rad singlar, bland annat ”Avundsjuk på regnet” med Miriam Bryant och ”Tunna kläder” med Erik Lundin. Båda finns med här.
Adams-Ray var självklar i sitt uttryck redan från start och ”Döda hjärtan kan slå igen” är till stor del ett trevligt återseende. Samma poppiga melodikänsla. Produktioner som slår på stora trumman, med fluffiga 80-talssyntar, episka pianon och rusande beats. Särskilt förtjust är jag i körerna, som verkar flyttat hit med fåglarna från artistens födelsestad Nairobi. 17 år efter ”Mister cool” framstår 37-åringen, även som rappare, som en av den gamla skolan. Men han gör det lysande, med finess och närvaro, om mamma och pappa i en Fiat, om skivbolagen som inte trodde på honom och att ”vinna i det långa loppet som en kenyan”.
”Döda hjärtan kan slå igen” hittar också en väg framåt, i skärningspunkten mellan svensk visa och hiphop. Det finns någonting skört och lagom existentiellt över ”Hjärtspöken (Intro)”, ”Hannas sång” och ”Lillebror”, små solkyssta vykort från en tid när svensk tennis fortfarande blomstrade och sommarstugor inte kallades för landställen. Här hittar Adams-Ray den felande länken mellan Ted Gärdestad och modern pop. Naiviteten i den traditionen klär Adams-Rays pojkaktiga röst utmärkt. Dessutom: det finns ingen bättre tid för Gärdestad-pop än nu. När luften smakar som en jordgubbspaj, när vi äntligen är på väg.
BÄSTA SPÅR: ”Hjärtspöken (Intro)”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik