Formgjuten pojkbandspop
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-02-16
Darin får uppbackning av Max Martin på debuten
Den svenska artisteliten verkar ha blivit fixerade vid döden. Kent, Moneybrother och Timbuktu kommer under våren att släppa skivor med döden i titeln. Det är lätt att spekulera i att dödsångesten väckts av en skivbransch på dekis och att dokusåpa-kändisar toppar skivförsäljningen.
Darin är ännu en artist som vunnit ett skivkontrakt genom en tv-följetång.
Sjutton år gammal och med sabbatsår från gymnasiet befinner sig Darin ljusår från framtidsångest.
”The anthem” är i stort sätt formgjuten pojkbandspop med ett låtbidrag av Max Martin som kvalitetsstämpel. Naturligtvis lika temperamentsbefriat och barnvänligt som Darins versioner av Michael Jacksons ”Bad” eller Ben E Kings ”Stand by me” i Idol-programmet.
Att inte skivans Timbaland-influerade titelspår blev första singel är ren taktik.
Med en mer påkostad video än ”Money for nothing”-skämtet kommer ”The anthem” göra Darin till en Justin Timberlake från Västerort.
Och Kent-gubbarna får extra bränsle på sin hatbrasa över världens tillstånd.
Darin
The Anthem
Jonna Sima