Dina Ögons plötsliga popularitet ger hopp

Per Magnusson

helskärm

KONSERT Dina Ögon har gjort kometkarriär. Stockholmsbandets debut på Gröna Lunds scen ger försiktigt framtidshopp för oss som inte tycker att popmusik måste stryka medhårs.

Dina Ögon
Plats: Gröna Lund, Stockholm. Publik: 5 000. Längd: 90 minuter. Bäst: ”Mormor”, ”Docka” och ”Oas”. Sämst: Det finns lite att putsa på i mellanpratet.

Popbandet Dina Ögon på Gröna Lund är egentligen något av en krock. Scenen är vanligtvis förknippad med akter som Hooja och Marcus & Martinus. En plats dit barn kommer för att äta sin kroppsvikt i Plopp.

Men i kväll samlar Stockholmskvartetten en imponerande skara av Sweden Rock-män i Paradise Lost-t-shirt, mammor med spädbarn, kostymnissar och unga par som utövar pardans.

Att Dina Ögon inom loppet av bara tre år och lika många album tagit sig hit ger försiktigt framtidshopp för oss som inte tycker att popmusik måste stryka medhårs. För Dina Ögon är knappast allångskompatibla, utom möjligen i ett av kvällens extranummer, ”Berget”. Och så vitt jag vet är ingen i gruppen – ens på väldigt långt håll – släkt med någon i familjen Ingrosso.

På Grönan gör bandet små hoppsasteg in på scenen i shorts och strumpor.

– Vi gör det här tillsammans. Nu kör vi, säger trummisen Christopher Cantillo.

Det märks att stunden är laddad. Att spela på Gröna Lund för första gången är stort för vilken artist som helst. Basisten Love Örsan står hela tiden långt ut på vänstra scenflanken. Mest för att han kan, ser det ut som.

Konserten börjar lite trevande med en synnerligen tillbakalutad instrumental soul och jag märker hur jag omedelbart liksom hejar på bandet. Men när Anna Ahnlund släpper ut sin luftiga stämma i ”Jag vill ha allt” är det som om både publiken och musikerna andas ut. Denna slöa funk är ju som gjord för en ljum kväll i mitten av juni, med kvällssolen värmande i nacken.

Dina Ögon, tre av fyra i solglasögon, går på tvärs med samtiden. De vinner publikens gunst genom små Fleetwood Mac-stopp med stämsång. De låter sångerna urarta i djärva gitarrsolon. Räds inte ens utflykter i progg, som i titelspåret från senaste albumet ”Orion”. Bandet har få, om ens några, hits. De är mer av ett pågående groove.

Mellanpratet är ungefär lika uppsluppet som när programledaren just fått information om att det är tjugo sekunder till reklam och alla frågor redan är ställda.

– Christopher, du har åkt lite grejer i dag va? (Tystnad.) Är det nån mer som har åkt grejer i dag?

Men rent musikalisk låter Dina Ögon otroligt. På Gröna Lund kommer de ut som Sveriges bästa jamband. Några stunder sticker ut lite extra.

I den med junihimlen perfekt matchande ”Mormor” uppstår sommarens mest försiktiga allsång. I den folkiga ”Oas” hörs ett sällsynt vackert svenskt vemod.

Och när den sköra yachtrocken ”Docka” elegant byter tempo drunknar det nästan, men bara nästan i skriet från berg- och dalbanan Kvasten.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik