Snyggt men identitetslöst

Per Magnusson

Daniel Lindström lika personlig som en telefonförsäljare

D-day (soul)

Daniel Lindströms förra skiva var ett svenskt rockepos inspirerad av poeter som Patrik Isaksson, Tommy Nilsson och Tomas Ledin. Nu satsar han – klokt nog – på medelmogen soul med välutrustad röst igen. Den forna ”Idol”-vinnaren uppdaterar Motown med en produktion plastikopererat snygg och befriad från skönhetsfläckar. Problemet är att låtarna är lika personliga som en telefonförsäljare.

Lindströms fans, mestadels medelålders kvinnor, kommer dock att fortsätta svälja honom med hull och rött hår, som om han vore biffen med samma efternamn.

Bästa spår: ”Love ain’t got no pride”