Mariah Carey förtjänar en andra chans
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-04-06
Överraskande subtil, varm och befriad från röstakrobatik
Mariah Carey
The emancipation of Mimi (r&b)
(Island/Universal)
Enligt ryktet fick skivbolagsmogulen Tommy Mottola höra Mariah Careys röst på en kassett med Brenda K. Starr. Mottola hade fått tejpen under en fest och var på väg hem. Plötsligt lutade han sig fram i limousinens säte – vem är det som sjunger i bakgrunden? Limousinen fick vända om. Tommy Mottola var tvungen att ta reda på vem som hade den där rösten, den potentialen.
Ungefär tre år senare, 1993, gifte sig den drygt två decennier äldre Mottola med Mariah Carey. Carey hade vid det laget redan hunnit skapa feta rubriker genom debutalbumet ”Mariah Carey”, uppföljaren ”Emotions” och covern på Jackson 5:s ”I’ll be there” från populära tv-programmet ”MTV: Unplugged”.
Mariah Careys osannolika framgångar på 90-talet gör att det fortfarande är svårt att nå fram till personen och artisten Mariah. Musiken trängs jämt undan av siffror och skandaler:
Hon sålde överlägset flest skivor av alla på 90-talet. Inte ens Beatles lyckades ligga etta lika länge och lika ofta i USA – Mariah hade minst en singeletta per år under 90-talet. Skilsmässan med Tommy Mottola 1997. Rekordkontraktet med skivbolaget Virgin (80 miljoner dollar) år 2000. Sammanbrottet kom året därpå. Den allt mer spekulativa exponeringen av hud och former, hennes självmordsmeddelanden på hemsidan, kalkonfilmen ”Glitter” och, till slut, misslyckade albumet ”Charmbracelet”.
På ”The emancipation of Mimi” försöker souldivan återupprätta en mer värdig och personlig kommunikation med publiken (”Mimi” är Mariah Careys smeknamn).
På papperet tycks albumet vara klippt efter samma mall som alla andra r’n’b-releaser de senaste åren: två obligatoriska produktioner och låtar av Kanye West respektive The Neptunes, ett lika obligatoriskt gästinhopp av Snoop Dogg
och några pampiga ballader.
I verkligheten är musiken överraskande subtil och varm och befriad från röstakrobatik. Som bäst liknar låtarna en förlovning mellan Janet Jackson och The Stylistics söta 70-talsballader. Vid ett tillfälle samplar Carey också Ramsey Lewis cover på The Stylistics ”Betcha by golly wow”.
Men det mest rörande ögonblicket är när Mariah Carey försöker samla ihop sitt krossade hjärta framför en radio som spelar Babyface och Bobby Womack (”We belong together”).
Hon förtjänar en andra chans.
Markus Larsson