Lena Ph blir ny sångare när Roxette åker på turné: ”Inget lätt beslut”
Axlar Marie Fredrikssons roll bredvid Per Gessle
Publicerad 2024-05-10
För fem år sedan dog Marie Fredriksson – nu väcker Per Gessle liv i Roxette.
Lena Philipsson kommer att stå vid hans sida.
– Jag höll på att trilla av stolen, men jag började direkt tänka på vad fansen ska tycka om det, säger hon till Aftonbladet.
Häromveckan slog nyheten ned som en bomb i Nöjessverige; Per Gessle, 65, återuppväcker Roxette med Lena Philipsson, 58, vid mikrofonen.
Turnén startar i Kapstaden i Sydafrika den 25 februari och Aftonbladet har som enda tidning träffat både en exalterad Per Gessle och en något överraskad Lena Philipsson.
– Det var när vi gjorde duetten ”Sällskapssjuk” till min nya skiva som jag tänkte att ”Lena är inte så dum”, säger Per Gessle och ler.
Fick en hjärntumör
Popikonen Gessle har länge funderat på vad han ska göra med Roxettes imponerande låtkatalog. Klassiker som ”Fading like a flower”, ”The look”, It must have been love” och ”Joyride” fick läggas i malpåse när Per Gessles vän och bandkollega Marie Fredriksson dog 2019 i sviterna av den hjärntumör hon diagnostiserades med 2002.
– De senaste åren har jag funderat på om jag överhuvudtaget ska göra någonting med Roxette. Jag har tänkt på hur jag ska förvalta arvet och Roxettes låtkatalog på bästa sätt live. Det fanns två vägar, att inte göra det alls eller att försöka hitta ett sätt som passar så bra som möjligt. Det var inget lätt beslut, säger Gessle och fortsätter:
– När jag jobbade med Lena kände jag att hon är jätteduktig som frontperson, hon har lång erfarenhet och kommer från samma tidevarv som jag – och är en fantastisk sångerska. Vi har också en historia ihop, jag var med och skrev hennes genombrottslåt ”Kärleken är evig”.
– Jag tog mod till mig och frågade henne och tänkte att hon kommer nog att trilla av stolen, och det gjorde hon nästan.
’Enda sättet att fixa det’
Att axla Marie Fredrikssons mantel är naturligtvis inte lätt, men Gessle poängterar att det handlar om att förvalta Roxettes musik.
– Det enda sättet för Lena att fixa det är att göra det på sitt sätt.
Lena Philipsson sitter i soffan bredvid Per Gessle och tittar ömsom på Per, ömsom ned i golvet.
– När jag fick frågan att göra ”Sällskapssjuk” sa jag självklart ja och Per undrade om jag skulle sjunga in den i Stockholm eller om jag skulle komma ned till Halmstad. Jag åkte ner för att vara i Pers hoods. Några dagar senare kom det ett meddelande där Per skrev att han ville träffas och att han skulle ställa en galen fråga.
Vad tänkte du?
– Jag kände att ”Yes, det funkade”. Men jag tänkte att det kanske kunde bli en till låt ihop eller en turné, men jag hade inte väntat mig det här, säger hon och fortsätter:
– Jag höll på att trilla av stolen, men jag började direkt tänka på vad fansen ska tycka om det och hur kan det bli. Jag är bra på att identifiera problemen, men det är klart jag känner mig otroligt hedrad.
Kommer det att låta som man är van vid?
– Jag känner att jag är en inbjuden gäst här, jag låter Per bestämma. Jag kommer inte att lägga mig i det konstnärliga så mycket. Men min känsla är att jag vill sjunga Roxettelåtarna som de ska vara.
Per flikar in:
– Fast på ditt sätt.
– Ja, jag har ju min röst, men jag känner inte att jag ska göra min grej och skita i allt utan jag vill att det ska kännas som originalkänslan, säger hon.
Har en favoritlåt
Lena Philipsson säger att det finns en Roxette-låt som hon särskilt ser fram emot att sjunga – en favorit:
– Det finns så många bra låtar, men jag måste säga ”Dressed for success”, den är så himla mycket Roxette för mig och det är verkligen Maries låt.
Lena Philipsson poängterar att hon inte är rädd för att jämföras med Marie Fredriksson.
– Nej, då hade jag aldrig sagt ja. Jämförelsen kommer naturligtvis att göras ändå. Men det måste jag våga ta, annars hade jag varit tvungen att säga nej. Jag är mån om att göra ett bra jobb och vill att Roxettefansen ska känna sig nöjda.
Turnén äger rum i Sydafrika och Australien, men om allt slår väl ut kan det bli hur stort som helst, enligt Gessle.
– Det vi gör nu ser jag som en pilotgrej. Vi känner efter hur det känns och om det blir som jag tror och hoppas så finns det inga begränsningar för vad vi kan göra.