Bodies Without Organs - billigt och sjaskigt

Ännu ett av Alexander Bards kassa upptåg.

Bodies Without Organs

Prototype

POP

(EMI)

Usch, låt mig slippa mer av Alexander Bards kassa upptåg. Vem ger honom rätt att starta det ena usla musikprojektet efter det andra? Det spekulativa i det hela är att han sedan exporterar de radioaktiva produkterna till öststatsländer. Army of Lovers, Vacuum och så nu Bodies Without Organs. Det verkar inte finnas någon ände på eländet Bard-fabriken spyr ut. Ni som hörde BWO:s ”Gone” på Melodifestivalens deltävling i Linköping vet hur billigt och sjaskigt det låter. Sångaren Martin Rolinski upptäcktes i tv-programmet ”Popstars” och är perfekt toy boy-ansikte utåt för de lite till åren komna Bard och galleristen Marina Schiptjenko, vars uppgift i gruppen är dunkel (”vocals and laptops”?). Några ”vocals” av henne hörs ju knappt på skivan.

Syntig europop med klatschiga texter kan göras med känsla och intelligens. Pet Shop Boys är ett ypperligt exempel på det; är det någon grupp jag ständigt återkommer till när all annan musik känns trist så är det dem. Men det är taskigt att ens jämföra BWO med geniala PSB.

Jonna Sima