De stoppar tiden
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-06-11
Velvet Revolvers nya är STOR hårdrock
VELVET REVOLVER
Contraband
RCA/BMG
HÅRDROCK
När Slash, Duff McKagan, Matt Sorum, David Kushner och Scott Weiland parkerade sig i studion hade de en ambition som följdes benhårt: Allt som lät alltför uppenbart som Guns N" Roses eller Stone Temple Pilots skulle ratas redan där och då. Hur bra det än var.
Därför är "Contraband" heller ingen andlig uppföljare till "Appetite for destruction", "Use your illusion" eller ens "Core" - utan en ytterst fräsch rockplatta som trots att rotsystemet kan skådas mellan de massiva riffmattorna är en början på något helt nytt.
Nämligen Velvet Revolver.
Jag kan inte göra annat än att älska det faktum att kvintetten - som grundlades efter en välgörenhetskonsert för gamle Ozzy Osbourne/ Mötley Crüe-trummisen Randy Castillo 2002 - vägrar spela säkert. Visst, de hade tveklöst kunnat göra en riktigt hygglig platta med Guns-typisk skrevrock spetsad med STP:s mer psykedeliska melodibyggen. Men detta fegande hade säkert ändå inte blivit minst hälften så bra och elektriskt laddat som "Contraband".
Mycket av skivans kraft kan tillskrivas Scott Weiland, som gör spåren till sina 13 kanske största stunder någonsin. Envist övertygad om att bevisa att han är mer än en anorektisk pundare som gjord för tabloidernas skvallerkolumner pendlar han mellan att vara avslappnad ut i fingerspetsarna ("Sucker train blues", "Dirty little thing"), rusigt revanschlysten ("Big machine") och öppenhjärtigt ärlig ("Loving the alien"). Men kronan på verket är ändå den hjärtslitande balladen "Fall to pieces", där frontmannen sjunger med sån inlevelse att tiden stannar upp i fyra och en halv minut medan Slash garnerar mästerverket med gitarrslingor som sänder "Sweet child o" mine"-signaler över hela jordklotet.
Velvet Revolver är stor hårdrock av årsmodell 2004, sanna mina ord.
Mattias Kling