Jonathan Johansson är onödigt svår

Uppdaterad 2020-02-14 | Publicerad 2020-02-12

Jonathan Johanssons sjätte album låter väldigt annorlunda än hans tidigare.

ALBUM Det är bara positivt när artister vill utmana lyssnarens sinnen.

Men Jonathan Johanssons texter kräver ofta en masterexamen i filosofi för att förstå.

Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus
Jonathan Johansson
Scirocco
S:t C/Milkshake/Sony


POP I en intervju med tidningen Nöjesguiden funderar Jonathan Johansson på om någon har tålamodet att lyssna på ”Scirocco”.

– Den är rätt krävande. Men den som orkar på riktigt kommer bli rikligt belönad, säger han.

Albumet är skrivet utifrån terrordådet på Drottninggatan i Stockholm 2017 och pressmeddelandet berättar om hur artisten tar sig an ett antal svåra frågor som ”var börjar och slutar djuret i människan?”, ”vem har rätt att välta ett imperium?” och ”vem är god och vem är ond?”

Så ja, krävande är väl helt rätt ord.

Johansson har tidigare lyckats sjunga både politiskt och träffande. Inte minst 2015 års album ”Lebensraum” innehöll minnesvärda textrader om att växa upp långt från krig och oroligheter: ”På silverfat, jag fick ett pass och ett personnummer/Ett villabarn, vet ingenting om riktigt våld och riktig hunger”, sjöng han i ”Lätt att släcka 98”.

”Scirocco” består i stället av flummiga tankar och kristen symbolik. I låten ”Tänker på Kain & Abel” funderar Johansson på allt ifrån terroristen Rakhmat Akilovs handlingar till ”hur Gud en gång lät floden komma”.

Han pratar ut i monologer och har ett unikt sätt att växla mellan skrik och viskningar, svenska och engelska. Mest förbannar han vår brist på medmänsklighet, över tunga och svårmodiga trummor.

Ibland är det skakande. Andra gånger bildar texterna alldeles för många veck i pannan.

Samhällskritisk musik fungerar givetvis som bäst när den tydligt fångar stora och kollektiva känslor. Något Jonathan Johansson gör i den briljanta singeln ”7 april”.

Där sjunger han om att springa genom hela Stockholm minuter efter terrordådet för att krama om en närstående.

Och i ”Lilla pappa du ska dö” föreställer han sig hur hans ofödda barn sitter på golvet och frågar varför han inte kämpade för klimatet. ”Öppna ögonen och gör nånting”, vädjar de.

Det är rörande texter som, till skillnad från resten av albumet, inte kräver en masterexamen i filosofi för att förstå.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik