Timbuktu

Mirakulöst överlevde Timbuktu, eller Jason Diakité som han egentligen heter, en våldsam bilolycka förra året utanför Malmö. Föraren i bilen och tillika vännen till Jason dog däremot omedelbart efter olyckan. Händelsen och de posttraumatiska känslor som dök upp därefter bearbetar Timbuktu delvis här på sin fjärde skiva ”Alla vill till himlen men ingen vill dö”.

Timbuktu visar dock inte på samma självreflektion och eftertänksamhet som hans jämngamla kollega Håkan Hellström gör på fantastiska ”Ett kolikbarns bekännelser”.

”Alla vill till himlen...” låter förvånansvärt mycket som Timbuktus genombrottsalbum ”The båtten is nådd” från 2002. Det är mycket samma ämnen som behandlas. Det känns därför som textskrivandet börjar gå lite på slentrian, vilket är överraskande för Timbuktu som skrivit några av det senaste decenniets skarpaste svenska låttexter. Han har ju tidigare skickligt pendlat mellan högt, som i vardagsrasismbeskrivningen i ”Pendelparanoia”, och lågt som i skildringen av bakfylleångestens våndor i ”The båtten is nådd”.

Den politiska vänsteragitatorn Timbuktu håller dock fortfarande näven knuten i luften, men skillnaden är att det ibland känns som att han nu gör det för att han måste. Som i mysproggiga ”Nu” med det förnumstiga budskapet att det inte handlar om hur man ser ut utan om vem man är. Bara såna mammor och pappor som oroar sig för internets faror, ”Big brother” och allt amerikanskt kan tycka den är svängig. Låten känns snarare som Timbuktus äpple till kulturetablissemanget, så att de ska fortsätta tycka att han är den smartaste rapparen i landet.

Men sen finns det låtar som det inte går att plocka fram några invändningar mot.

Min absoluta favorit på skivan är aborthistorien i ”Det löser sig”. Timbuktus alter ego Jason Diakité blottar där något väldigt privat och låten innehåller soulsamplingar som skulle imponera på Dilated Peoples. Dessutom är han och Chords stämsång rysande fin.

Nu hinner jag knappt nämna vackra ”Oavsett vad” där Timbuktu försöker beskriva lyckan i att trots allt leva, men orden räcker inte till.

Lika lite som orden räcker till att förklara varför en ung människa måste dö.

Alla vill till himlen men ingen vill dö

Jonna Sima