Petra Marklund: ”Min största rädsla i livet är att bli ensam”

Andreas Hansson

Stjärnan om nya skivan – om ensamheten: ”Som ett slags terapiarbete”

Hon lämnade ”Allsången” för att satsa på musiken.

I dagarna kommer Petra Marklunds nya skiva där mörkret får en helt ny plats.

– Min största rädsla i livet är att bli ensam, säger hon.

Petra Marklund, 31, tar emot i foajén på Scandic Grand Central i Stockholm.

Blicken är energisk och med ett ständigt leende. Man tänker inte att hon just skrivit klart en skiva om ensamhet. Men det har hon, ”Ensam är inte stark” släpps idag, fredag.

– Det var som ett slags terapiarbete, jag har gått tillbaka och funderat på saker. Det har varit intressant, säger hon.

Ångesten på högstadiet

Det är bara några månader sedan hon och fästmannen Niklas Bergwall, 35, flyttade in i en sjurumsvilla i Enskede utanför Stockholm.

Högstadieskolan bredvid har påmint henne om sin egen högstadietid.

– Man ser eleverna på rasterna och jag såg mig själv där på skolgården, jag började fundera och skrev en låt om högstadiet. Det måste vara ganska tufft för kidsen att gå i skolan nu när det finns Instagram och alla möjliga medel.

Hennes egna tonår kantades av ätstörningar. Hon kräktes upp maten och kämpade med en självbild där hon aldrig dög.

– Jag mådde jättedåligt, från och till. Det var min tuffaste tid. Jag har alltid känt att jag inte passar in i systemet liksom, det kändes väldigt starkt då. Jag tyckte det var jättejobbigt att gå i skolan, men jag tror inte att jag mådde sämre än vad många andra gör.

Kraven fick henne att duka under.

– Man skulle vara populär, ha många kompisar, jag visste inte vem jag var. Det var så mycket att ta itu med på samma gång.

För henne blev sången en tillflyktsort. På nätterna skrev hon låtar och hade ett miniband med en kompis.

– Att ha sången och musiken bredvid skolan det var helt grymt. Att man kände att man var skitbra på något och tyckte att det var kul.

Misslyckade kärleksresan

Över de bråddjupa texterna dansar glada melodier, en dynamik som fascinerar Petra Marklund och som fick gemensamma vänner att presentera henne för Kents frontman Jocke Berg. Tillsammans gjorde de ”Sanningen” och ”Händerna mot himlen” på förra skivan ”Inferno” 2012.

På nya albumet fördjupar de sitt samarbete med låtarna ”Som du bäddar” och titelspåret ”Ensam är inte stark”.

– Det är ofta på lyckliga platser om man inte känner sig lycklig då så känns det så himla mycket mer. Den kontrasten blir ofta intressant. Man tycker att allt ska kännas så bra men så känns det ändå inte rätt.

Hon minns en kärleksresa till ett strandparadis med ett ex.

– Det var drinkar, turkosa vatten och palmer, ett paradis precis som på affischerna. Och så ville jag inte vara där. Jag trivdes inte. Jag var inte kär. Då spelar det ingen roll hur mycket paradis det är. Som när man står ensam på nyårsafton, som ”Som du bäddar” handlar om, det blir också, då känner man sig extra ensam.

”Största skräcken att bli ensam”

Ensamheten är hennes största skräck.

– Ändå föds vi ensamma och ska ligga i graven ensamma. Man kan vakna med känslan av att alla stänger dörren i trapphuset, att folk är mycket för sig själva.

Hon har alltid burit med sig en känsla av att aldrig passa in.

– Jag har alltid dragit mig åt sidan och haft svårt att vara i grupp. Att skratta efter när alla andra gör det.

Är du en enstöring?

– Ja, lite. Jag har svårt att anpassa mig efter det som gäller i gruppen, på rasterna i skolan eller på jobbet. Då hoppar jag hellre i väg och gör något annat. Jag behöver ha tid för mig själv. Då gör jag musik, jag blir väldigt kreativ i min ensamhet. Samtidigt kan jag älska den kollektiva känslan, när man valt vilka man umgås med själv och där alla ses på egna villkor.

Tuffa stunder i Allsången

Det har hänt mycket även för Petra Marklund.

Flytten, nya skivan – och så jobbet som programledare för ”Allsång på Skansen” som hon lämnade i direktsändning i somras.

Du tackade för dig, hur var det?

– Det känns jättekul att ha gjort det, men jag längtade efter att släppa min skiva. Den hade börjat forma sig ganska ordentligt då.

Pressen var stor, och alla reaktioner var inte snälla bland recensenter och tittare på sociala medier. Hon medger att det fanns stunder som var tuffa.

– Tar man ett sådant jobb får man räkna med att det skrivs, det får man ta, men jag tycker självklart att alla måste fundera en extra runda innan man lägger ut vad som helst i alla tusen kanaler som finns.

Har du lärt dig något från allsången som du kan ta med dig?

– Jag har lärt mig jättemycket. Jag känner mig stolt, ”yes wow jag gjorde det”. Allsången kommer vara ett vackert minne resten av mitt liv. När jag är en liten gumma kommer jag sitta och: ”wow, jag var allsångsledare”.