Kents hemliga spelning

Joacim Forsén

Jocke Berg om nya plattan: I varje låt måste vi få gåshud

KÖPENHAMN. I går fick 400 fans höra Kents nya album.

Samtidigt bjöd bandet på en hemlig spelning – den allra första utan Harri Mänty.

–?Det klart att man saknar honom, säger Jocke Berg till Aftonbladet.

I natt bröt de tystnaden.

Aftonbladet var på plats när 400 speciellt inbjudna skandinaver som första utomstående fick höra Kents nya album ”Tillbaka till samtiden”.

Och som hemlig bonus på uppspelningen av de elva nya låtarna klev bandet upp för att göra fyra låtar live.

En alldeles för kort spelning, konstaterar gitarristen Sami Sirviö i logen på Pumpehuset efteråt.

–?Ett klassiskt misstag. Man tänker att det är fest för branschen och kör bara ett par låtar för att inte störa. Det var kul att spela men det kändes jävligt tråkigt att kliva av, säger han till Aftonbladet.

Släpps om två veckor

Det är över ett år sedan bandet stod på scen och mycket har hänt. Inte minst att gitarristen Harri Mänty hunnit hoppa av.

I går fylldes platsen av gitarristen och Eskilstunakompisen Max Brandt.

–?Det är lite konstigt. Vi älskar ju Harri och han är en jättebra polare så det klart att man saknar honom. Men han tappade lusten och det är inte så mycket man kan göra, säger Jocke Berg. Max kom in i bilden någon gång tidigt i december. Han har inte varit med på plattan men vi visste att han skulle med på turnén.

Om knappt två veckor får resten av Kents fans höra ”Tillbaka till samtiden”, det mest synthbaserade som kommit ut ur Sveriges största rockband.

”Ultimata melodin”

–?Låtar gör man på samma sätt. Man letar efter den ultimata melodin och när man tycker att man har hittat den så måste man hitta en ny ultimat melodi och sätta på den. Och så vidare. Jag är helt ointresserad av vilket instrument som spelar vad. Det måste inte vara en gitarr eller en bas – det instrument som känns bäst just för tillfället spelar det som ska spelas. Det kan vara en synth, en harpa eller whatever, säger Jocke.

Whatever. Bara det passar bandets gåshudsregel.

–?Någon gång i varje låt så måste vi få gåshud. Och det får man av olika anledningar.

Vilka låtar får du mest gåshud av på nya plattan?

–?Favoriterna varierar men just nu gillar jag ”Elefanter” och ”Ensammast i Sverige”. Den höga synthmelodin i slutet av ”Elefanter” är magisk som Markus har gjort. Den lyfter hela hela partiet. Fantastiskt.

Så låter Kents nya skiva

Kent premiärspelar sin nya skiva i en bullrig konsertlokal. Men i det dova dånet kan följande skönjas:

1. ”Elefanter”

Suggestiv och tung synthpop. Påminner lite om Depeche Modes ”World in my eyes”.

2. ”Berlin”

Monoton och melodiös på samma gång.

3. ”Ingenting” Kent minns sitt ljuva 80-tal?...

4. ”Vid din sida”

Stark refräng, snygga gitarrslingor, maskinrytmer.

5. ”Columbus”

Kylig och episk och mycket vacker vinterballad.

6. ”Sömnen”

Nej, tyvärr. Ljudet är för kasst. Allt flyter ihop och blir tjock gothmos.

7. ”Vy från ett luftslott”

Elektronik och akustiska riff. Tankarna går till franska popgruppen Phoenix.

8. ”Våga vara rädd”

Klassisk Kent som brukar kunna välta Tracks-listan. Tänk ”FF”,

9. ”LSD, någon?”

Börjar som släpig triphop. Avslutas som Depeches ”Personal Jesus”.

10. ”Generation ex”

Svårt att säga i Pumpehusets tveksamma akustik. Verkar vara en storslagen kakofoni.

11. ”Ensammast i Sverige”

Kent gör alltid stora albumfinaler. Redan efter en lyssning känns låten som en värdig arvinge till ”747” och ”Mannen i den vita hatten”.