Seger igen, Stones

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-07-21

Bandet vände total förvirring till en glödande spelning

Det håller på att gå åt helvete.

Precis i inledningen börjar tekniken kärva och ett mörkt missmod sprider sig på scenen.

Men tack vare disciplinerat arbete, fantastiska låtval och denne makalöse Mick Jagger vinner Rolling Stones till sist en arbetsseger i Globen.

Det börjar strula redan i andra låten, "If you can't rock me". Ronnie Woods gitarr går sönder, Keith börjar spela ändå och förvirringen är för några ögonblick total.

Därefter sjunker humöret gradvis. De interna spänningar som ridit Rolling Stones sedan tidigt 70-tal får plötsligt små, elaka utbrott.

Mörka blickar

Framförallt kastar Keith mörka blickar omkring sig. Men det kanske är all OP som tydligen konsumerades i den stockholmska skärgården dagen innan. För den glädje aquavit i stora mängder skänker brukar man få betala ett högt pris"

Vid mikrofonen står dock världens främste, nu levande entertainer.

När han märker vad som håller på att hända lägger han i högsta tänkbara växel.

Och i samma stund han, trots en katastrofal inledning, får "Sweet Virginia" (första numret i ett suveränt block från skivan "Exile on MainStreet") att glöda fattar även bandet eld.

Sen börjar The Rolling Stones rocka"

Graden av tändning märks inte minst i de vitala tagningarna av de mest uttjatade låtarna.

"Brown sugar", "Honky tonk women", "Start me up", "Satisfaction" och - framförallt - "Jumpin' Jack flash" svänger med rekordartad spänst.

Få repriser

Där har ni för övrigt de flesta av de fåtaliga repriserna från showen på Stadion i fredags. Hela tio nummer har bytts ut - och den resterande delen av setlistan stuvats om fullständigt.

Det är helt enkelt tre helt olika shower Stones åker runt med i världen.

Och ju intimare miljö, desto roligare låtval"

Nej, det handlar inte, som vissa mejl-skribenter tycks tro, om det suspekta nöjet i att få höra obskyra singelbaksidor ingen känner till.

Det rör sig om storartade albumspår världens största rockband av olika anledningar inte spelar särskilt ofta.

På Globen får vi famnen full av såna:

Nämnda "Sweet Virginia", "Loving cup", "Monkey man", stentuffa "Rocks off", "When the whip comes down", självaste "Miss you" och "Can't you hear me knocking".

Tropisk feberdröm

Den sistnämnda utgör kvällens absoluta höjdpunkt. Vi får en rent metafysisk version av denna tropiska feberdröm. Bobby Keyes saxsolo känns som en resa rakt ut i yttre rymden och Ronnie Wood, den svårt underskattade, spelar gitarr så man vill gråta.

Fortsätter utvecklingen som den gjort de senaste två dagarna har de lyckliga få en magisk kväll att vänta på Cirkus i morgon, den saken är klar.

Rolling Stones

Här är betygen på alla låtarna

Per Bjurman

ANNONS

Följ ämnen i artikeln