Skivrecensioner

Texas ekar av en svunnen tid

Av: 

Per Magnusson

Sharleen Spiteri och hennes Texas kanske inte skulle kunna driva ett pappersföretag i Slough men överglänser fortfarande David Brents uppdiktade orkester Foregone Conclusion.
Sharleen Spiteri och hennes Texas kanske inte skulle kunna driva ett pappersföretag i Slough men överglänser fortfarande David Brents uppdiktade orkester Foregone Conclusion.

MUSIK

ALBUM Texas tonsätter på sitt tionde album effektivt ruset som kan infinna sig i en konferenslokal klockan tre på natten.

Betyg: 3 av 5 plus
Texas
Hi
BMG/Warner


POP I tv-serien ”The office” avslöjar fiktive chefen David Brent att han en gång spelat i rockbandet Foregone Conclusion. ”Were we successful? I’ll let you judge that when I tell you that we were once supported by a little-known Scottish outfit called Texas.”

Glasgow-gruppen passar perfekt in i Brents referensbibliotek, någonstans mittemellan Des’ree och Simply Red. Musik du inte visste att du älskade mer än livet självt klockan tre på natten, när en företagsfest klingar av i en avslöjande lysrörsljus konferenslokal.

2018 hittade medlemmarna i Texas några bortglömda inspelningar från 24 år gamla albumet ”White on blonde”, deras kommersiella karriärtopp. Inspirerade av sin 90-talsentusiasm fick de energi att skriva nytt material parallellt med återvinningen av det gamla. Delar av skivan är faktiskt inspelad i skånska Kävlinge.

Skottarnas tionde album tar avstamp på ovan nämnda företagsfest. Motown-doftande ”Mr Haze” är medryckande dad disco med Donna Summer-sampling.

I ”Just want to be liked” återvänder Texas till Ennio Morricones spaghettivästern. ”Dark fire” är croonerpop signerad Richard Hawley.

Titelspåret och Wu Tang Clan-samarbetet blir ett slags dubbelsidig nostalgitripp – som fungerar trots att ”emoji” rimmas med ”roadie” (de omaka grupperna blev vänner redan 1998 när delar av Wu-Tang remixade Texas ”Say what you want” och framförde den på Brit Awards).

”Unbelievable” är en nästan k-märkt och sammetslen tryckare. Sharleen Spiteris yviga sång i jättedyr mikrofon, solitt låtskrivande, fläckfria arrangemang med tjusiga trumpeter; hantverket är så rakt igenom kompetent att det inte gör så mycket att musiken känns som ett eko av en svunnen tid.
BÄSTA SPÅR: ”Unbelievable”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ANNONS EXTERN LÄNK

Njut av en bra ljudbok i sommar – just nu får du BookBeat gratis i en hel månad!

BookBeat

Publisert:

LÄS VIDARE

10 plattor från 1971 att damma av igen

ÄMNEN I ARTIKELN

Skivrecensioner

Musikrecensioner

Musik

Pop

Texas

Wu-Tang Clan

Kävlinge