Kärleksfullt klyschigt

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-01-05

John Legend

till ”Get Lifted”

När Kanye West hade turnépremiär i New York förra året, inleddes konserten med att en ung man i ljusblå kostym och Stevie Wonder-brillor spelade ”The lion sleeps tonight” på piano. Han fick den att låta funky och skön, afrikansk och vacker. Det är adjektiv som i bästa fall även stämmer in på den här debutskivan från samma pianist och sångare.

John Legend är känd som producenten och rapparen Kanye Wests protégé, men i själva verket är han en låtskrivare på nästan samma nivå. Det har ju varit mycket snack om att Kanye ”köpte” texten till ”Jesus Walks”, men han har dessutom använt sig av Legends talang när han skapat moderna hiphopklassiker som Jay-Zs ”Encore” och egna låten ”Slow Jamz”.

Det är lätt att göra sig lustig över John Legends förutsägbara image. Han har D’Angelo-kostymen och Mos Def-hatten, pianot och Kanye-beatsen. Det kan inte bli mer Donny Hathway-korrekt än så just nu. Keffa livsstilsmagasin står på kö för att skriva om Legend bara så att de kan ge utlopp för allt sitt förakt för annan modern r&b. Många av låtarna på ”Get Lifted” känns som de klyschigaste stunderna med Stevie Wonder-wannabes som Musiq eller Dwele. ”It don’t have to change” är som en parodi på den moderna retrosoulen, med ”autentiskt” fingerknäppsgroove och nostalgisk text. ”Ordinary People” är en slapp Richie Havens-pastisch som bara nästan räddas av Legends svängiga piano.

I singeln ”Used to love U” sparras hans lekfullt jazziga röst däremot snyggt med Kanyes beat, som kulminerar i samma Nina Simone-sampling som han använde i Talib Kwelis ”Get By”, liksom för att ingen ska missa att det här är ännu en Kanye-artist. I versen sjunger han ”Maybe, baby, Puffy, Jay-Z would all be better for you, cause all I could do is love you”. Det är ganska fint.

I slutändan kapitulerar man ändå för de tidlösa kärleksmelodierna och välsvarvade arrangemangen i ljuvliga soulpärlor som ”Stay with you” och ”Live it up”. Det är låtar som bara tigger om att bli soundtrack till en kärleksscen i nästa romantiska buppiekomedi med Taye Diggs och Sanaa Lathan. Och det är en genre vi alltid behöver mer av.

Martin Gelin

Följ ämnen i artikeln