Sparsmakad hyllning till hemstaden

Josh Rouse tillhör Nashvillles alternativa scen

Till skillnad mot förra albumet ”1972”, med sitt fokus på västkustsoft 70-talspop, hade Josh Rouse här inte någon tanke från början.

Det var först när skivan nästan var klar som Rouse insåg att den här plattan blivit ett slags hyllning till Nashville, hans hemstad sedan nästan tio år.

Och det främst till den del av musiklivet som lever i skuggan av den kommersiella country som fortfarande dominerar, den ”alternativa” scen där namn som Lambchop och Rouse själv varit några av de viktigaste ansiktena utåt på senare tid.

”Nashville” är en sparsmakad platta, där Rouse ofta känns säkrare än någonsin i sin eviga balansgång mellan klassisk brittisk 80-talspop och soulcountrydoppad amerikansk singer-songwritertradition.

Nebraska-bördige Rouses femte album låter som en lika logisk uppföljare till ”1972” som till ”Under cold blue stars”. Inget står i vägen för låtarna. Det är rak pop med antingen piano eller akustisk gitarr som ryggrad, lika magnifik i en elegant ögonblicksbild som ”Winter in the Hamptons” som i den naket vackra mollvisan ”My love has gone”.

Josh Rouse

Nashville

Håkan Steen