Travis Scott når svindlande höjder

Per Magnusson recenserar från Lollapalooza

Per Magnusson

LOLLAPALOOZA Konserten med Travis Scott är heavy metal, frijazz och den modernaste rap på samma gång.

Längst ut på catwalken, endast i sällskap av sina tiotusentals fans och nästan-fullmånen, når han svindlande höjder.

Travis Scott
Plats: Tower Stage, Lollapalooza, Stockholm. Publik: Ingen uppgift, men det är människor åt alla håll och horisonter. Längd: En knapp timme. Bäst: ”Carousel” med Frank Ocean i högtalarna. Sämst: Att basen spricker.

Från debuten ”Rodeo” och framåt var Travis Scott tongivande när det gällde att göra trap till världens största musikstil.

Senaste albumet ”Astroworld” är hans hittills oöverträffade. Med atmosfäriska och futuristiska produktioner var det ett högst modernt album där så vitt skilda gäster som Frank Ocean, John Mayer och Dungens Reine Fiske fick plats.

21 juli landar fjärde albumet ”Utopia” som delvis är inspelat i Abbey Road-studion och producerat av bland andra James Blake. Rykten gör gällande att artisten vidgat sin musikaliska palett till psykedelisk rock.

Ikväll återvänder den 32-åriga rapparen från Houston till Lollapalooza efter en bejublad konsert 2019. Unga tjejer och killar klädda i Travis Scotts Stockholmsspecifika merch står och väntar förväntansfullt framför scenen. Tjugo minuter sen dyker stjärnan upp i ett hav av rök, ljus och eld. Energinivån är precis som senast elva av tio.

Korn-linnet han bär är talande. Där andra rappare lutar sig tillbaka i slappt kaxig karisma hör Travis Scotts attack snarare hemma i en moshpit. Marken vibrerar i takt med inledande ”Hold that heat” och ”Highest in the room”.

Men Travis musik är inte bara alla reglarna på max. Låtarna har tvärtom en dynamik som gör sig lika bra på scen som på skiva. På skärmarna utspelar sig en särskild föreställning med suddiga, fragmentariska bilder av artisten. Och där vissa akter eldar för kråkorna känns den ursinniga pyron här som en självklar del av uttrycket. Allt flyter ihop – explosioner, visuals, Scotts desperata rapsång genom autotune, beatsen som oregelbundna hjärtrytmer – till något av det bästa du kan se inom genren.

Låtarna går sömlöst in i varandra. Särskilt vackert blir det när ”90210” flyter ut i SZA-samarbetet ”Love galore”. Vi får även en kort sekvens från kommande ”Utopia” som låter som, typ, Kanye Wests ”Yeezus” körd genom en mangel.

Konserten med Travis Scott är heavy metal, frijazz och den modernaste rap på samma gång. Längst ut på catwalken, endast i sällskap av sina tiotusentals fans och nästan-fullmånen, når han svindlande höjder.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik