Magiskt, U2

Publiken - U2:s femte medlem

GÖTEBORG

U2 är ingen kvartett.

Publiken har alltid varit gruppens femte medlem.

Och tillsammans är de oslagbara.

Ibland.

Allt är, trots showens spektakulära storlek, väldigt enkelt.

U2:s ambitioner med turnén går ut på att hitta tillbaka till den oskuldsfulla energi som nya och unga och hungriga rockband tagit patent på.

Det är därför de spelar flera låtar från debutalbumet "Boy" och senaste skivan "How to dismantle an atomic bomb". Två skivor som, trots åldersskillnaden, känns som ett par tvillingsyskon.

Som en knuten näve

Det är förmodligen också därför bandet hela tiden står samlade som en knuten näve i mitten av den jättelika scenen. Deras uppställning såg säkert likadan ut i den där replokalen i Dublin där allting började för snart 30 år sen.

Då handlade allt om att skriva upplyftande och episka melodier som, tillsammans med The Edges säregna gitarrteknik, skulle lägga arenor på rygg och slå hela världen med häpnad.

Inget förändrat

Och inget har egentligen förändrats sen dess.

Trots alla musikaliska metamorfoser. Trots alla tekniskt avancerade skrytbyggen de släpat runt på vägarna. Trots alla år på 90-talet då gruppen lekte med informationssamhällets symboler och den tidens påfrestande ironi och trots Bonos teatraliska utspel och alltmer centrala roll i världs- och biståndspolitiken "

Häpnadsväckande

När U2 bara koncentrerar sig på att framföra några av de vackraste balladerna och rocklåtarna som finns, när de bara vill lyfta publiken 15 meter upp i luften och få dem att - inom loppet av tre eller fyra minuter - drömma om en bättre värld blir resultatet häpnadsväckande.

Det sker flera gånger under den ojämna och regniga spelningen.

Stadiumrockchock

Men jag minns helst två magiska ögonblick - två stunder när samarbetet mellan U2 och publiken når en övernaturligt stark nivå.

Dels balladen "One".

Och dels övergången mellan "Pride (In the name of love)" och "Where the streets have no name".

Bono står kvar ute på en av ramperna och får publiken att fortsätta att sjunga efter att "Pride" tystnat.

Lamporna släcks ner. Larry Mullen börjar slå takten med trumpinnarna. Adam Clayton flinar. The Edges gitarr exploderar och resten " är en oförglömlig stadiumrockchock.

U2

Showen - låt för låt

Markus Larsson