Melodier som drar till skogs

Per Magnusson

Kristofer Åström ägnar sig fortfarande åt självömkan

Sinkadus (pop)

”(Oh I’m so) alone”. Så hette sista låten på Firesides skiva ”Uomini d’onore”. Kristofer Åströms musik har sedan dess handlat om en sak. Självömkan. Just som man befarar att hans ynkliga stämband tynad bort i en kronisk förkylning någonstans i Norrbotten kommer det ett nytt, självförnekande livstecken. Den här gången i ny förpackning. Den trygga countryn får sällskap av elektroniska trummor och trasig post-grunge. Konsistensen är lös. Petar man på den faller den sönder. Men melodierna drar fortfarande till skogs för att hugga ved och hålla käften.

Bästa spår : ”Hard to live”.