En generös partyorkan
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-11-14
Håkan Steen sätter plus på Timbuktus turnépremiär
LUND. Det kan hända att nya skivan är Timbuktu på rutin.
Men på scen snurrar han igång precis samma ostoppbara partyorkan som har blåst omkull oss så många gånger förr.
Jag har i ärlighetens namn sett Timbuktu och ständiga kompbandet Damn! ännu bättre än i går. Men de här nio personerna är numera så suveräna på att febra upp de låtar som den lille i mitten spottar ur sig att fyra plus börjar kännas som default-läget.
Det är så försvinnande få i Sverige som kommer i närheten av den här glädjen och närvaron, de här obekymrade mutationerna av afrofunk, reggae och hiphop.
Albumet bättre live
Jag kan hålla med vissa kollegor om att nya ”En high 5 & 1 falafel” kanske känns lite för mycket som bara ännu ett Timbuktu-album men här händer det betydligt mer med låtar som ”Mörkar” och ”Glömten i ögat”.
Framför allt låter Damn! så tajta, och ser så coolt roade ut i sina freakade glitterkostymer att det nästan känns som att instrumenten spelar av sig själva. Så naturligt studsar rytmerna fram ur Måns Blocks trummor, Svante Lodéns gitarr och den glimrande blåssektionens olika horn.
Timbuktu själv är generös nog att ge Damn! plats att köra två egna låtar mitt i setet, när han inte låter förbandsmannen Magnus Tingsek komma in och gästa på sina egna.
Mix med säkra festess
Det här är en kul mix mellan gamla säkra festess som ”Strö lite socker på mej” och nya, skönt skruvade ”Jag vill bara”, en klassiskt Timbuk-kvick låt om den knepiga balansen mellan att försöka passa in och hitta sig själv.
Och turnén kommer i helt rätt tid. Det är precis den här sortens ljud- och ljusterapi vi behöver när november ligger som en blöt svart filt över landet.